Muntergök. Stamkrogen i hjärtat av Östermalm är glad, generös och gemytlig. Köket är bäst på grillade kötträtter.
Det finns adresser där det inte funkar att driva affärsverksamhet över huvud taget. Dödsdömda adresser där för få passerar, lokalen är för stor, för hyresdyr eller för att andra intill gör vad de gör bättre. Man ser de här platserna då och då och noterar nästan alltid att stället har bytt regi och inriktning – igen.
Sedan finns det adresser som tycks gjorda för butik eller krog. Kvarter där klientelet finns, vid rätt tid och med lagom plånbok.
Muntergök har en sådan adress. Här, i hjärtat av Östermalm, har drivits krog i nära 45 år. Muntergöks dörrar öppnades av ingen mindre än salig Bengt Wedholm, som skapade en filial till Östergök där han för övrigt ett par år senare serverade Sveriges första pizza.
Wedholm sålde, och många har sålt efter honom. Men trots att Muntergök enligt stadens register har bytt ägare sju åtta gånger bara under de senaste femton åren har namn, inriktning och klientel bestått. Sedan knappt arton månader drivs restaurangen av en mångårig krögarfamilj med ställen som Tre Remmare, De Fyras Krog och Victoria i bagaget. Här är det sonen som står vid rodret.
Invändigt märks inte heller mycket av alla ägarbyten. Ölreklam blandas med gökur i den lilla lokalen som rymmer drygt trettio sittplatser och domineras av ett runt bord för tio (även om sexton glada enligt uppgift en gång lyckats klämma in sig). Bordet är platsbyggt och större än dörren – till Muntergöks lycka. Runda bord är demokratiska och trevliga, och ger möjlighet för främlingar att stifta bekantskap. Till Muntergök kommer emellertid främst stammisar som passerat 50, med övervikt för män. Vid ett av KK:s besök sitter ett gäng gamla Fotbollförbundare och sportreportrar och pratar minnen över en trerätters smörjning.
Den demokratiska inställningen märks även i restaurangens atmosfär. Man välkomnas och invigs i ”hur det funkar här” på ett gemytligt vis. ”Funkar” gör det genom en kort meny på griffeltavla. En rad fasta rätter – främst rejäla bitar grillat kött med enkla, stabila tillbehör – kompletteras med säsongsvarierade utvikningar och någon ytterligare rätt.
Krogkommissionen kommer i sparristider, en ljuvlig primör som man på Muntergök kan få som soppa (85 kr) – med ett krämigt skum, men tyvärr alltför mjölkig och tam – eller vit och färsk (125 kr), med en liten bytta hollandaise till. Den är fin i smaken men påminner i konsistensen mer om majonnäs än om sås.
En chèvre chaud (85 kr) är oklanderligt anrättat med en duktig skiva getost på grillat bröd.
Kötträtterna är vad köket behärskar bäst. Så är exempelvis en oxfilé Muntergök (275 kr) en stadig, perfekt grillad bit med tydlig träkolssmak som serveras med klyftpotatis, en aningen för klen ratatouille, bearnaise och en snygg sparrisstängel. Grillat majskycklingbröst (175 kr), som erbjuds som kvällens rätt är slarvigare. Köttet är torrt, till skillnad från den i dressing uppblötta caesarsallad det serveras med.
Husets bouillabaisse (135/195 kr) är en ordinär historia med en bit grillad lax (som ju ändå ligger på träkolen), vit fisk, några musslor och aioli. Inte en grönsak skymtas i buljongen. Utan dessa onödiga missar främst kring rätterna utanför stommen hade betyget halkat upp ett snäpp.
Den lilla vinlistan är naggande god, och Krogkommissionen uppskattar särskilt att alla viner går att få på glas. Det är sympatiskt och serviceinriktat. Som på flertalet köttdominerade krogar är efterrätterna inte den mest prioriterade verksamheten. Vaniljpannacotta (85 kr) är ändå en lyckträff, fin och mild med en desto mer distinkt bärsmak hos den tillhörande jordgubbsconsommén.
Andra desserter är svagare: crème brûlée (70 kr) har ett sockertäcke som är segt, inte knaprigt, och äggkrämen är ljummen långt ned i formen. Uppenbarligen har avbränningen pågått för länge. En chokladtart (95 kr) med kanderade nötter och vispgrädde är god och mäktig, medan vaniljglass med jordgubbscoulis och marshmallows (75 kr) med säkerhet passar alla under tolv och därför kan tyckas en något udda rätt på en plats som främst frekventeras av äldre generationer.
Fast det gör inte så mycket. Man blir på gott humör av att vara på denna lätt patinerade krog, trång på sina ställen men omsorgsfullt skött (inklusive manglade handdukar på den minimala muggen!) och med uppmärksam och personlig men aldrig påflugen service.
Trots sin adress i mitten av burgna Östermalm är detta en plats där ingen behöver känna sig fattig eller malplacerad. Man får sin biff och bea och är ganska nöjd.
KROGKOMMISSIONEN 7/5 2010