Il Covo är en god men ibland väl sval sydeuropé som hemlighåller sin läggning.
IL COVO (GÖMSTÄLLET, fritt översatt) i Zoe Barcodes gamla lokaler, serverar "italiensk mat på riktigt" enligt kökschefens egen utsago.
I så fall har vi bara fått låtsasmat i Italien.
I MENYN HAR pastarätterna hamnat sist och inte efter antipasti - förrätterna - där de hör hemma i en italiensk måltid. När vi vill beställa förrätt, pasta och huvudrätt tar det en stund innan servitören förstår tågordningen.
En sådan lakun tyder på allvarliga brister i allmänbildningen. Karln kan inte heller ha sett en enda italiensk film. Det är nämligen svårt att komma på någon spaghettirulle utan folk som äter. Ta "Maffiabröder" där Ray Liotta håller grytan med märgben och tomater kokande mitt i den skenande karusellen av knarkaffärer och brutala mord. Eller den kompromisslöse unge stjärnkocken Udo Cropas restaurangkök i "Dinner rush" som utgör fundamentet till faderns gangstervälde. Och inte minst i Krogkommissionens favorit "Big night", där de två italienska krögarbröderna hellre ruinerar sig än ger avkall på sina kulinariska traditioner.
PÅ IL COVO serveras huvudrätterna färdigkomponerade - inte med separata tillbehör, contorni, efter gästens eget val som är brukligt i Italien.
FÖR ATT INGEN ska behöva sväva i ovisshet om att denna "italienare" är en förklädd spanjor kan vi nämna att personalen pratar spanska med varandra, och rekommenderar ett Rioja-vin "som passar till allt".
Hela grejen blir desto sjukare av att maten verkligen inte skäms för sig - undantaget en dessert. De spanskättade servitörerna är också utmärkta, både flinka, korrekta och vänliga.
DE ENDA PLUMPARNA i protokollet är imma på fönstren, en felriktad strålkastare vid entrén som besvärar gästerna vid ett bord samt att maten ibland är för sval när den kommer in.
FÖRRÄTTERNA ÄR UTMÄRKTA om än i den övre priskvartilen för kvarterskrogar. Köket fuskar inte med råvarorna och lyfter fram smaken i stället för att dränka den. Insalata caprese (95 kr) är gjord på buffelmozzarella som smälter i munnen vilket inte hör till vanligheterna. Körsbärstomaterna är blancherade och upplagda på perfekt rucola.
CORNETTI A LA aragosta (125 kr) är en fräsch och tät hummersallad svept i parmaskinka och serverad med friskt syrlig mango i skivor samt färsk babyspenat. Zuppa di finocchio (115 kr) är en krämig soppa med tydlig fänkålssmak och en liten syrlig smakbrytning. Serveras med en skiva grillat bröd och stunsigt grillade scampi.
Carpaccio på pilgrimsmusslor (155 kr) är ingen carpaccio utan en alldeles egen skapelse och en riktigt bra sådan. Generöst med lätthalstrade, stora pilgrimsmusslor i tjocka skivor serveras med en rejäl klick löjrom och en mild och läcker mousse på kronärtskocka. Både moussen och löjrommen har ganska hög sälta som bryter av mot de söta toner som finns i pilgrimsmusslorna.
BIGOLI FRUTTI DI mare (155 kr) är en mycket prisvärd pastarätt av menyns sju olika: blåmusslor och grillade gamberetti i en mullig tomatsås med spansk (!) rödpeppar.
AV KÖTT- OCH fiskrätterna är vitello (255 kr) den dyraste och en av de bästa. En mör och perfekt rosagrillad kalvtournedots, en kryddig ankkorv som balanserar bra mot en canelloni fylld med gräddstuvade kantareller.
Agnello (235 kr) är ännu bättre: saftiga, grillade lammkotletter, skivad, ugnsstekt rullad av lammbringa med smak av örtkryddor och vitlök samt en potatisterrin som är häpnadsväckande god med tunna skivor potatis "al dente", varvat med parmesanost, lite grädde och smaksatt med några droppar citronolja. Gamberetti (235 kr) är tre träkolsgrillade megaräkor, två läckra färsbullar som ska vara gjorda på pilgrimsmusslor men som också har en omisskännlig hummersmak, en ljuvlig hummersås gjord på hemkörd fond och lite fräsch spenatsallad.
DEN BÄSTE DESSERTEN är cioccolate arancia (75 kr), pannacotta enligt menyn, men eftersom den innehåller mycket smält vit choklad hamnar den rätt långt ifrån italiensk gräddpudding och närmare den spanska äggbaserade puddingen "flan". Den serveras i glas med filead apelsin och färska blåbär och hallon.
Helt onödig är däremot cioccolata (95 kr) som kallas "chokladsymfoni" på svenska. Fyra serveringar i en rad består av husets egen vaniljglass - vad nu den har där att göra - en chokladglass och en tryffel med oförklarligt seg konsistens och trist, fadd smak av kakao och vatten. Den enda komponenten som får godkänt är en vit chokladmousse.
PÅ DET HELA taget är Il Covo en positiv överraskning, trots att den är falskskyltad. Det är en gåta varför denna ambitiösa kvarterskrog försöker dölja sin läggning när den gravt spanskinfluerade stjärnkrogen Bon Lloc ligger på topp bland Stockholms gourmetkrogar.
Dags att komma ut ur garderoben, amigos!