Mycket av upplevelsen på Josefina är för ögonen - om man gillar det vräkiga.
TAJMINGEN ÄR FELFRI. Regissör Sofia Coppola har med sin nu sönderanalyserade film i ett slag sett till att inredningen på nyöppnade Djurgårdsrestaurangen Josefina ligger osannolikt rätt i tiden. Om man går i gång på fluffig Marie Antoinette-estetik vill säga. Ägaren har raffat upp den forna Amiralen-lokalen bakom Nordiska museet under stridsropet "More is more". Dekorationsglädjen får oss att minnas Gianni Versace. Noll subtilitet: stuckaturer och kolonner i tredubbla lager, gigantiska kristallkronor - också på toaletten, som plågas av en oönskad avloppsodör - vadderade skärmväggar och heltäckningsmatta i brunlila med gravyr av Drottning Josefina.
BAREN ÄR NÅGON kilometer lång och i dess kortände finns ett avskild avdelning likt ett frostigt lusthus; soffor i vitt och kristaller i taket som ett långsamt färgskiftande ljusspel får att skimra i regnbågsskalan. Kuligt. "Brackigt" skulle Bon-läsaren säga. Det är inte svårt att tänka sig en nygrekisk inredning som denna i Las Vegas eller Dubai. Enligt personalen har krögaren designat själv inspirerad av inredningstidningar och Grand Hôtel. Namnvalet efter den kulturintresserade drottningen, som egentligen hette Joséphine Maximiliane Eugénie Napoleone och var dotter till kejsar Napoleon I:s styvson Eugène de Beauharnais, motiveras med att det var hon som öppnade Djurgården för allmänheten. Det är inte nödvändigtvis någon dålig geografisk belägenhet för en krog. Vattenglittret och den julpyntade Strandvägen glimrar i kapp i decembermörkret på andra sidan fönstren. Sommartid utlovas en väldig uteservering, som torde bli populär. Det är ju inte lätt att hitta finmat i huvudstaden med sådan här närhet till Saltsjön.
MENYN ÄR FÖR närvarande komprimerad då julbordet är i fokus. Firmafestarna kan glädja sig åt runda bord som rymmer uppåt fjorton personer. En utmärkt och social idé. Den rappe hovmästaren känner vi från Ulla Winbladh på andra sidan Djurgårdsvägen. En konservativ restaurang som likt denna inte utmanar smaklökarna med stilbrott. Köket vill ägna sig åt klassisk kokkonst och beprövade vinlistor.
ÄLGCARPACCION (135 KR) bjuder bra kött och syltade kantareller med intressant syra, men tyngs av ett undermåligt parmesanriv som skvallrar om lång kylskåpsvistelse. Toast skagen (125/165 kr) rymmer inga överraskningar; hela, färska handskalade räkor i en lätt rinning röra på en föredömligt smörstekt toast jämte liten sträng dillolja. Löjrom kröner rätten - som skulle vunnit i smakstyrka om den serverats mindre kall. Husets skaldjursgryta med odynamisk aioli av klistrigt kebabsnitt (195 kr) gömmer en näve industriellt skalade kräftstjärtar, oinspirerat rotfruktsurval, fin lax och torr vitfisk. Allt i en tjock fond som saltkaret förgripit sig på.
BÄTTRE ÄR DEN konjaksflamberade pepparsteken (315 kr) med smörade haricots verts och undermålig pommes frites av det slag som kantar E4:an. Köttet är vackert och utmärkt välsmakande, bönorna räddar gästen från potatisen och såsen är superb med dess färska grönpeppar. Värd den hiskeliga prislappen är den dock alls inte.
HÄLLEFLUNDRAN (275 KR) finns förstås med på röda listan över hotade och missgynnade fiskar som ArtDatabanken vid Sveriges Lantbruksuniversitet i Uppsala sammanställer. (I dag omfattar den också bland annat restaurangfirrar som ål, piggvar, torsk och kolja.) Här serveras denna Hippoglossus hippoglossus dessbättre perfekt, en liten lättnad för samvetet: lätt rimmad och ångad till fast, fin och glansig konsistens. Fortfarande saftig. Lika bra räkor som på skagentallriken, en driva nyriven pepparrot och perfekt brynt smör med den där oemotståndliga karamelliserade tonen liksom potatis hör till. Minimalistiskt raffinemang.
CHOKLADMOUSSEN (110 KR) har spetsats med konjak och äts med lättvispad grädde och en bärcoulis. En blank och smaktät mörkbrun kula, pepparkakan på fatet är väl ett symtom på den allomfattande julpsykosen som råder. En anständig, men för sval crème brûlée kostar 95 kronor. Tio kronor mindre erfodras för en övergräddig lingonparfait med en enastående kolasås - egentligen knäck - och ett havreflarn. Som visar sig vara pepparkaka. Julen står som sagt i farstun.