EN LAGLIG VÄGG kan man säga att krögaren Emil Jansson anvisade sina konstnärliga gäster en natt i december 1931. Restaurang KB, i Konstnärshuset på Smålandsgatan 7, återinvigdes då med en happening. Flera av den tidens mest kända målare deltog i slips och vit skjorta med uppkavlade ärmar. Motiven var helnakna, drömscenerna smått bisarra. Väggmålningsraseriet fortsatte 1936 när väggarna i baren bombades med variationer på temat fylleslag.

PÅ KB HÄCKADE Evert Taube när han inte satt på Freden i Gamla stan, hit kom ofta skådiseliten med Inga Tidblad och Edvin Adolphsson i spetsen. Emils son Gunnar drev krogen vidare på samma sätt från 1951. Bland gästerna förvaltade målaren Peter Dahl och författaren Tobias Berggren länge arvet efter Isaac Grünewald och Evert. När Örjan Klein tog över 1980 blev KB trendledande i grönsaker al dente och annan smalmat.

NU ÄR ÄVEN DEN tiden historia och menyn innehåller perversa utsvävningar, som en ankleverbrulé (160 kr) med knäck av både socker och salt samt sul-tanrussin. Efter ett visst initialmotstånd ger vi efter och låter oss förföras av denna rent skamliga njutning.
Efter en period på Grythyttan och Villa Pauli är Jimmie Rundqvist tillbaka på KB som kökschef, med en faibless för tungt parfymerad lyx som blodanka med sherryvinägersås och viner med sötma.

BAREN ÄR FORTFARANDE kulturelitens nattis - en del har gått kvar där på dispens sedan 1970-talet. Deras yngre kolleger har tagit över det gamla bilhandlarhaket Riche.
I matsalen regerar borgare som vill "släppa loss". Om Fredsgatan 12 är "Paggans" favoritkrog så är Mats Hellström en typisk stamgäst på KB. Krogkommissionen kan för övrigt inte låta bli att fascineras av Hellströms förmåga att omge sig med långbenta och chica yngre kolleger.

PRUDENTLIGA PAR från Linnégatan, som aldrig tar ett glas för mycket på lokal och inte vågar smacka och stöna offentligt, verkar smygnjuta av sybariternas lös-släppthet. Det händer i varje fall sällan att någon klagar, det ingår liksom i spelreglerna på konstnärernas krog att man ska vara tillåtande och inte sipp.

KROGKOMMISSIONEN FÅR ofta frågan från läsare om var de kan äta husmanskost. Inte sällan handlar det om att bjuda utländska gäster på genuint svensk mat. Trots att våra mest berömda kökschefer ständigt orerar om att tiden är inne för en renässans, lyser fläsklägg, kåldolmar och rimmad oxbringa med sin frånvaro. För en krog som KB är det öppen dörr.

DEN FRÄMSTA KULINARISKA anledningen att gå på KB i dag är den svenska husmanskosten. Ibland finns bara en rätt i den traditionen på menyn, men den är alltid bra. Som sillgratäng med skirat smör (117 kr): skivad potatis snyggt upplagd, två feta fina sillfiléer med lagom sälta, lök och lite grädde i botten och en aning skirat smör över.
Bland förrätterna är carpaccio på pilgrimsmussla (175 kr) favorit. Den serveras med knaperstekt kalvbräss och bönor i en utsökt lätt och skummande sås. En berömd trädgårdsmästare som dinerade med kommissionen vid ett tillfälle, påpekade dock att det icke var några bondbönor, såsom utlovas i menyn.
Halstrad marulk (295 kr) serveras med oxsvansragu, brynta champinjoner och smålökar. En maffig kombo med fläkt av franskt lantkök.
Färserad rödingfilé (285 kr) är snyggt tillagad i rund form med ett lika runt lager färs på pilgrimsmussla som ett vitt lock. Under locket döljer sig generöst med löjrom. I botten tunna flarn av örtkryddad potatis.
Den beramade blodankan (310 kr), blöder inte alls, utan är perfekt rosastekt och serveras med len puré på pumpa samt linser och vinägerspetsad sås. Även denna rätt har något förfinat lantfranskt över sig, vilket också är en genre med få deltagare. Om nu inte KB vill ta ansvar för den svenska husmanskostens återuppståndelse, borde det franska lantköket få en rejälare chans i Rundqvists kök. Stå för linserna - helt enkelt!

BAVAROIS PÅ blodapelsin (95 kr) är ett bra exempel på hur högt man spänner bågen även när det gäller desserterna. Den serveras med en fantasktiskt vacker apelsinsallad och pistaschflarn som man skulle kunna äta ett hekto av eller så. Själva puddingen har en utsökt raffinerad smak men konsistensen blir aningen grynig på ett retsamt sätt. Vinlistan är förödande rik och väl uppdaterad, sommelieren kunnig och underhållande, serveringen professionell och vänlig.

ETT EXTRA PLUS för garderobiären, ett kännemärke för KB genom tiderna - han behandlar alla gäster som om han vore deras handsekreterare och betjänt i en person. Väldigt omodernt - och alldeles underbart.