Krogen Kungsholmen har talangen - nu gäller det att finslipa matlagandet.
EN PÅGÅENDE SKANDAL är det. Stadsgårdskajen är fortfarande parkeringsplats och landgång för sliriga Finlandsresenärer. Söder Mälarstrand, Skeppsbron och Strandvägen bjuder samtidigt häpnadsväckande få ställen för kost, dryck och samkväm. Hon må kallas Mälardrottningen, men de vackra stråk som omger Stockholms vatten är fortfarande gravt unde rutnyttjade som mötesplatser. Vill man äta till vågskvalp står hösten 2006 fortfarande ett fåtal matställen till buds.
ATT MELKER ANDERSSON och Danyel Couet från Fredsgatan 12, Grill med flera valt just Norr Mälarstrand för storkrogen Kungsholmen är naturligtvis ingen slump. Inte minst den trivsamma och pontonburna baren, förtöjd vid stenkajen nedanför den loungeinspirerade matsalen, är i vackert väder ett enkelt val för helgflanören, den småhungriga barnfamiljen eller pensionärsparen från någon av paradvåningarna runt knuten. En fyrbåk i Kungsholmsnatten har skapats. Gamla dyra Kajplats 9 är borta. Krogkommissionen lyfter glatt på hatten för denna kulturgärning.
DEN MAGNIFIKA Riddarfjärdsfonden förpliktigar dock. Ska detta bli en alltigenom pålitlig matsal som lockar fler än dem som främst vill njuta utsikt krävs mer stabilitet i köket. Den stramt stiliga krogloggan för tankarna till gamla oceanångaren "Kungsholms" art déco-linjer, medan ambitionen att erbjuda lite av varje snarare gör att man associerar till Kungshallens brokiga utbud. Menyn ligger prismässigt snäppet under konkurrenterna i city, men försöker samtidigt samla influenser från så många kontinenter att helheten och handlaget emellanåt blir lidande. Att varva bbq-ribs, makirullar, lammtabbouleh med sparris under tryffel och Wedholmskt ångad torsk är kul och låter sig göras på en Guide Michelin-mässig guldkrog med få sittplatser. Att åstadkomma detsamma med säkerställd kvalitet för tvåhundratio hungriga gäster - med ytterligare hundratjugo i baren är något helt annat. Och med förrätter à hundrafemtio kronor stiger kraven.
TALANGEN FINNS i denna köksledning, nu gäller det att snarast finslipa form och fokus. Sashimi new style, kostar just etthundrafemtio riksdaler. Köttvarianten består av tunna, råa skivor mör oxfilé som monterats på fat och sedan snabbt bränts av på översidan för att bevara den opreparerade undersidan. Finbiffen serveras med en olyckligt översaltad oljebaserad sojadressing. Natriumkloriddöden drabbar lika grymt en näve grant grillade sparrisar (125 kr). En snarlik balansbrist uppvisar också de kolgrillade jätteräkorna (150 kr), rökigheten och den angenäma aiolin bedövas av syran i den limevassa salladen. Samma förrättslista kan emellertid rymma en skummig, absolut vidunderlig, murkelsoppa (130 kr) med ett enastående djup. Ledigt värd en omväg runt hela fjärden.
KROGENS BRÖDBAR serverar under ett av våra besök en klacksparkig lyxmacka krönt med halstrad gåslever i sällskap av bland annat aprikos, fikon, shiitake och puylinser och en fantastisk sötsyrlig körsbärspuré (210 kr). Både urgott och mättande. MVG får också sådant som husets ångade torsk i klassikerutförande med ägg, pepparrot, färskpotatis och räkor (225 kr). Den erbjuds tillika i halverad barnportion.
SUSHIKOCKEN HÅLLER - liksom så många kvartersjapaner numera - god divison 1-klass, men motsvarar därmed inte kostnaderna. Nigiri/maki mix (215 kr) är en ordinär blandning av fräscha sushibitar, makirullen med anka undantagen. Den väldiga Bentoboxen (325 kr) rymmer en generös palett av rå fisk och skaldjur, men de spetsade tillbehören på ingefära, chili, soja och majonnäs kommer vi minnas längre än huvudrollsinnehavarna.
DESSERTERNA HAR ett högre lägstasnitt. I färgglada Marimekkokupor serveras generösa och konstfullt draperade godsaker - alla för 85 kronor. En kula härligt vulgärt mörkröd körsbärssorbet tronar på en fyrkant, en slags tiramisuvariant. Jordgubb/rabarberkompotten är tonsäker. Krämig kaffeglass, chokladmousse och apelsinsallad toppas av färska hallon, fint skurna apelsinskal och ett myntablad jämte ett stort "chokladblad" elegant nerstucket vid sidan. Ett färg-, form- och smakparty.
TALLRIKARNA BÄRS fram av en vänlig personal, den kvinnliga delen i nystrukna Whyredklänningar. De ler rart trots att trycket ofta är hårt och akustiken påminner om skolmatsalens. Larmigt. Den genreflörtiga inredningen av Thomas Sandell - dominerad av solgula glaslampor och murrigt kakaobruna långbänkar - förtjänar en lägre samtalsvolym. Vinlistan, de fina Margaritadrinkarna på passionsfrukt liksom publiken, befriande åldersblandad (!), likaså.