Fjärde generationen Elmqvist utdvigar sitt lilla imperium från Östermalmstorg - på gott och ont.
"MÖTESPLATS, EN HELHETSUPPLEVELSE nära vattnet." Så beskriver restaurangchefen Lisa på udden. Vi snackar inte mat - vi snackar affärsbekanta i promenadkläder som sippar vitt vin med utsikt över guppande plastbåtar i Biskopsuddens marina. Tennis, surfing, segling, club, nya jobb, nya barn är ämnen som avhandlas över toast skagen och grillbiff. Så många har hittat hit sedan december att det inte räcker med att boka bord. Man måste passa tiden också. En kvarts försening och bordet är borta. En vacker vårdag kan personalen gå på knäna och virra till det. Men humöret är gott och gäster som kommer i kläm blir kompenserade med ett glas vin eller en kopp kaffe. Kvällstid är det lugnare hos Lisas barnbarnsbarn.
LISA ELMQVIST VAR en driftig flicka från Möja som sålde fisk i stan och nu är det fjärde generationen som tar Lisa från Östermalmshallen till Biskopsudden. Det går så där. Kanske för att krogen ännu inte har någon kökschef. Kanske för att duktiga fiskhandlare inte automatiskt blir bra krögare. Råvarorna verkar det inte vara något fel på. Priserna på huvudrätter och desserter är också sympatiska och ursäktar till en del bristen på fantasi och handlag. Men handen på hjärtat, vad skulle Lisa ha sagt om en fisksoppa med musslor så misshandlade att bara skalet avslöjar vilken maritim art det är man stoppar i sig?
BLAND DE FÖRRÄTTER vi testat är sparris med löjromsås (110 kr) den som väcker mesta vårkänslor. Rikligt med tjocka, fina, gröna sparrisar serverade med en fluffig kräm, på philadelphiaost och crème fraiche med fin löjrom. En halv toast skagen (110 kr) är en generös förrätt med stora handskalade räkor och en fyllig men ändå lätt majonnäs. Den är sval men inte kylskåskall och brödtrianglarna perfekt rostade. Trogen Wretmans original och förmodligen en av de bästa toast Skagen i stan just nu.
AV HUVUDRÄTTERNA ÄR strömmingsflundror (110 kr) den mest mättande - på gott och ont. För den som grundat med förrätt blir den övermäktig: Tre dubbla strömmingsfiléer med megamycket, något stabbigt, potatismos - ingetdera varmt - och skirat dillsmör. Flundrorna är gyllenbryna och knapriga på ytan men märkligt smakfattiga och lite torra. Dagens fångst är för det mesta torsk och kostar då cirka 250 kronor. Här gick priset upp en bra bit över övriga rätter, men det var värt det. En gigantisk bit torsk har snabbsaltats, så den är lite fastare än vanlig färsk. Den är vit, mjäll och faller isär i skivor bara man tittar på den. Räkorna är pinfärska. Med små importerade färskpotatisar, rikligt med nyriven pepparrot - både kryddig, lite stickande, men samtidigt rund och söt - och skirat smör blir det helt gudomligt gott. Så enkelt, så perfekt.
OCH SÅ BOTTENNAPPET: Fisksoppa (149 kr). Musslorna går bort, lax och en bit vit fisk är okej, fonden mörk men inte särskilt smakrik och på toppen en nypa kalla, blöta hinkräkor. Bredvid serveras en bautabit oläckert vitt bröd med skarp vitlökssmak och oljig pesto samt en misslyckad rinnig aioli. Den som dragit en nitlott ur menyn så här långt kan trösta sig med crème brûlée (55 kr). Den är perfekt. Ett omfångsrikt, lagom knäckigt täcke och under det en vaniljprickig äggkräm med den rätta konsistensen. Terrine på chokladtryffel (55 kr) är lite overkill. Tre sorters tryffel - mörk choklad, vit choklad och mjölkchoklad- i lager på lager blir för sött och stabbigt. Räddningen heter äppelgranité, är ett ljusgrönt och äppelsyrligt snömos och serveras i ett spetsglas till terrinen.
VINLISTAN ÄR IMPONERANDE, kaffet surt och akustiken inte sämre än på andra textillösa krogar. Från mitten av april är öppettiden utökad till klockan 11 och 23 måndag till fredag och 12 till 23 på helgerna. Då är förhoppningsvis en kökschef installerad och fadäser och feltänk minimerade. Lisa på udden kan bli ett kärt matställe till Lisas minne och stockholmarnas förnöjelse. Men ska den nya krogen överleva sommaren måste kundbasen breddas. Annars blir det tomt i lokalen när vintergästerna flyr Djurgården för Sandhamn, Båstad och Rivieran.