Matkultur har en global meny, men rätterna kunde bli bättre om bredden inte var så stor.
MED STANS SKÖNASTE bar, El Mundo, vid sin sida har Söders etnopärla fått förnyad attraktionskraft. Lokalen är ommålad i sobrare färgskala och konsten som byts ut med jämna mellanrum är små fotoutställningar eller handmålad folkkonst. Publiken är en mix av kulturtanter, rastaflätade eller hennafärgade unga vuxna, krogfolk från andra delar av stan som kopplar av på Matkultur/El Mundo. Här läser man god nattsaga för barnen samtidigt som det pågår arbetsmöten i mediebranschen vid bordet bredvid.
MATKULTUR ÄR EN 90-talskrog i världsmusikens kölvatten. Så har den också en stark personlighet - något som de flesta andra kvarterskrogar saknar - men lirar ibland hellre än bra. Repertoaren är global vilket är kittlande för gästerna men gör det svårt att nå perfektion i köket.
MENYN ÄR blandad med en spännvidd från thailändsk biffsallad till jamaicansk kyckling. Bredden är ett problem. Inget är riktigt konsekvent genomfört och maten saknar det lilla extra. Idén med att välja ut det bästa från olika matkulturer är god. Men i de maträtter vi provat känns det som om det inte riktigt håller. Man vill för mycket och vågar därför inte satsa på nåt. Det avspeglar sig också i menyn. Rätterna, och de olika ingredienserna, är beskrivna in i minsta detalj. Riktigt illa går det däremot aldrig - det värsta som kan hända är att dillkokta kräftstjärtar får göra tjänst i en sydamerikansk pescado en escabeche (179 kr). Fyra stora bitar gös har vinmarinerats tillsammans med lök, och serveras kall med saltbakad potatis, en milt kryddad currysås, små oliver och nämnda kräftstjärtar förklädda till gambas al ajillo. Gösen, smaksatt med huskryddan spiskummin, har fått en milt syrlig smak av marinaden, och i de saltbakade potatisarna blir sötman angenäm.
MISOGLASERAD HÄLLEFLUNDRA (193 kr) ser inte så spännande ut, men den sötkryddiga glaseringen låter ändå fisken komma till sin rätt. Den serveras på en bädd av stekta sobanudlar tillsammans med en uppfriskande sallad på gari och äpple. Den jamaicanska nationalrätten jerked chicken (191 kr) består av två rejäla bitar kycklingfilé med en pikant kryddning och åtföljs av en kall chutneyliknande sås. Den har en behaglig hetta och sötma som passar fint med kycklingen. Ett salladsblad innehåller fräsch fruktsallad med bland annat melon, ananas och kokos. Med på tallriken följer också några röstiliknande plättar av majs, sötpotatis och morötter som tyvärr blir lite geggigt.
Krogkommissionen som råkat ut för rätten på Jamaica, föredrar helt klart Matkulturs variant.
FÖRRÄTTERNA ÄR mer problematiska - tvärtom det vanliga nuförtiden. Trenden är ju överarbetade förrätter, och fantasilöshet och slarv med varmrätterna. Så icke på Matkultur. Ceviche (98 kr) serveras i en skål som innehåller blandad sallad, ett par scampi, venusmusslor, bläckfisk och en pilgrimsmussla. Den är rikligt kryddad med färsk koriander, en aning röd chili samt lime. Tyvärr finns det varken tillräcklig syra eller hetta för att göra rätten intressant och i stället tar koriandern helt över smaken. Den här rätten kommer farligt nära den svenska b-klassikern västkustsallad. I munnen knastrar det vid flera tillfällen till av musselskal. Den enda riktigt cevichemarinerade ingrediensen är pilgrimsmusslan.
DESSERTERNA ÄR MINDRE våghalsiga. Blodapelsinsorbet (57 kr) med ingefära har väl avvägd syra och sötma med en ton av ingefära som bara anas i bakgrunden. Friterad banan (73 kr) är en hyfsad anrättning. Bananen, i sitt mjukt smuliga frityrskal, kompas av en pepparstekt skiva ananas med lite hetta, en kula vaniljglass och en sockerlag med ton av citrus. De många och ibland lite spretiga smakerna i maten kan göra det svårt att hitta ett passande vin. Vinlistan innehåller ett godkänt bassortiment, varav ett par tre stycken finns på glas. Ofta är dock öl ett lika bra val och även här finns det sorter från flera olika världsdelar. Matkultur är en generös famn med stora tallrikar, stor social talang och stort register.
SERVERINGEN ÄR FLINK, alltid mycket vänlig och inläst på den aktuella menyn. Spännande smaker, sköna människor, skön musik - allt finns på den lilla stumpen av Erstagatan. Om bara köket ville koncentrera sig på lite färre ingredienser och lite bättre finnish så skulle även den kräsna Krogkommissionen bli helnöjd.