DET ÄR MER ”Twin Peaks” än fattig sydstat över inredningen på Mississippi Inn. Innanför sammetsdraperiet i entrén fastnar blicken på en vägg av teatraliskt belysta vedträn. 

MATSEDELN ÄR AV det slag man möter på otaliga traditionella restauranger runt om i USA: Ett urval rätter som blivit populära i sina hemstater och sedan spritts över kontinenten i de fyra väderstrecken: en clamchowder och mättande Philadelphia cheesesteak från östkusten, gumbo från Louisiana, kreolsk jambalaya och honungsglacerade Texas ribs.

DÄREMOT SAKNAS klockrena Mississippirätter som friterad catfish, crispy fried chicken och majsbröd. Den som bespetsat sig på de tamales, som blueslegenden Robert Johnson besjöng så vackert, kammar noll. Varken sådana fyllda majsdegknyten insvepta i majsblad eller någon barbeque typisk för regionen lagas i detta kök. 

NÅGRA SMAKPROV AV det som bjuds i stället:
Crabcakes (72 kr), ett måste i Maryland men inte i Mississippi, är medelgoda och serveras vanvördigt med dillsås. Serranolindad svartrot (67 kr) är utmärkt Medelhavsmat; sältan från den lufttorkade spanska grisen balanseras av en vinägervass dressing.
Gambas creole (179 kr) är gjord på tigerräkor inbäddade i lättfräst bladspenat. En bordsgranne utan miljösamvete blir rejält kladdig av att försöka trassla ut djuren ur spenaten och handskala dem. 

SAN ANTONIOCHILI (139 kronor) är byggd kring ett bra stycke vitlöksdoftande fransyska som långkokats till rätta trådigheten. Men den rökiga habanerooljan kan bara anas och utan pepparhetta blir Texasrätten frigid. Med crème fraiche och ris som serveras till är portionen ”supersize”. 

DEN ENDA GENUINA rätten från Mississippi är fluffiga, friterade majsmjölbollar, så kallade hush puppies (som lär ha fått sitt namn av att jägare tystade skällande hundar med dem). En felfritt grillad red snapper (135 kronor) serveras med de lyckade hush puppiesarna, men en håglös cole slaw drar ner helhetsintrycket. 

TRÖST FINNS I form av en enastående välskapt mud cake (67 kr), som en handfull delstater tvistar om upphovsrätten till: Här är det en romspetsad, gräddig kaffekräm som vilar på ett fundament av Digestivekex och kröns av en tät, mörk chokladmousse. 

DEN GODA VILJAN och handlaget finns där. Råvarorna är det heller inget fel på, portionerna är generösa och systemet med rimliga priser och tillval (bland annat grillade grönsaker för 22 kr) är sympatiskt. Men varför så mesig mat och detta ängsliga hopplock av ”rätter vi minns – och några vi hittat på alldeles själva”? Det var decennier sedan Stockholms kroggäster vande sig vid potent chilipeppar och vill de äta M edelhavsmat går de inte på en krog som heter Mississippi Inn.
Det visar sig också att kocklaget formats av kök i New York, Los Angeles, Paris och Stureplans franskamerikanska division.

SOCIALT ÄR KROGEN ett lyft med lödig och läcker, lätt bakrusig brunch. Kvällstid bidrar ”hangarounds” till stämningen och många tjejgäng gillar den rätt så grabbiga maten – eller är det den lagrade tequilan som lockar? Men den grabbiga stämningen till trots är Mississippi Inn samtidigt ett ställe där man uppenbarligen gillar barn. Inga frågor är för små, inget barn är för litet för att förtjäna lite extra uppmärksamhet.

HUR SOM HELST uppskattar Krogkommissionen att den tidigare svårt olycksdrabbade kroglokalen nära Nytorget hamnat i proffsiga händer. Lite mer jävlar anamma så är vi nästan hemma.