Det finns vissa gnöl-teman som Krogkommissionen bara inte kan släppa.
Som det här med bristen på kompetenta budget- och mellanpriskrogar. Den stockholmare som vill äta gott till riktigt låg kostnad – och det lär bli fler i dessa eftertankens bleka Carnegietider – är fortfarande vintern 2008 hänvisad till exotiska kök; pålitliga indier och thaikrogar till exempel.
När KK för två år sedan testade Naviya på Lundagatan kallade vi den för ”ett budgetfynd för den som gillar stark thaimat”. En kul kitschgrotta full av väggmålningar, blinkande ljus, buddhafigurer och guldlejon. Kökets handlag med Scoville-skalan, som mäter chilistyrka, applåderade vi särskilt. Husets Jungle Curry på oxfilé eller kycklingbröst svept i en svettdrivande grön thaicurry med mycket kokosmjölk återfinns i dag också på den nya lillasyster-krogen Naviya på Blekingegatan 63.
Vi har besökt adressen förr. På 1990-talet lagade en distingerad fransk chef ljuvliga grytor här. Han serverade och diskade själv, maten var så genuin den kan bli och kostade en femtiolapp – en femtedel av vad en halv portion av så potent kost från den femte republiken skulle betinga i dag.
Inredningen bestod av svarta järnstolar lindade med färglada plastsnören och en tapet med grönsaker och köksredskap på som trendtokiga skulle mörda för. Det är fortfarande en kroglokal av distinkt kvarterstyp, men mindre och inte likt Lundagatan inredd som en omfamnande regnskog.
Belysningen och dekorationerna – papegojor, zebrastolar och bord med inglasade exotiska blomster – skänker ändå lite karaktär. På väggarna målningar i petig realistisk stil direkt på fiberväven – akrylmålningskonst i sprakande färger. Det är befriande stillöst och inte hälften så trendigt som Koh Phangan på Skånegatan. Personalen är mycket snabb och vänlig med söta huvuddukar i svartvita rutor. Vid borden sitter inte sällan Söders sunkpublik; inte-orka-laga-middag-gäster med mysbyxor och trötta World of Warcraft-barn.
Denna nysatsning saluförs med programförklaringen ”A contemporary thai cuisine”. Varför begriper kommissionens utsända inte. Rätterna är vackert och rikt garnerade, men det nya i köket består av ett närmande till västerländska smaker i stället för en kursändring mot det genuina, kulturspecifika, ursprunget. Tillbaka till rötterna är ju annars den trend som är mest ”contemporary”, nutida, i restaurangbranschen. Det är inte för intet som Mathias Dahlgren – årets Gulddrakevinnare i två klasser – har rakat av sig den latinska tangorabatten och börjat kränga skånska grismackor.
Crispy chicken (135 kr) är ett resultat av denna navigationsmiss; möra, förkokta, kycklingbröstbitar i väldigt mycket frityr. Köttet smakar intet, så rätten lever på frityrfraset, söt chilisås samt det som i menyn kallas aioli – en rinnig blandning av okänd mjölkprodukt, majonnäs och vitlök. Är det ”contemporary thai cuisine” så föredrar vi en gammal nudelrik phad thai, tack.
Några förrätter sticker ut. Golden bag (69 kr) är små knubbiga krispiga knyten fyllda med fisk och grönsaker, gyllenbruna, utmärkt goda och upplagda på bladformat fat dekorerade med ätbara blomster. Spelar ingen roll (65 kr) heter mindre anslående, men mycket vällagade, vårrullar iklädda perfekt frityr. Garlic pepper (145 kr) görs med antingen wokad kyckling, biff eller fläsk. Kycklingen är även här onaturligt mör, men rätten bjuder en fin balans mellan den eldiga pepparen och vitlöken. Yum wun sen (145 kr) betyder här ljummen glasnudelsallad med räkor, mango och koriander. Fräsch, men lite för blöt och hänger inte riktigt ihop smakmässigt, dessutom saknas de nödvändiga chilimängderna. En tallrik Chaopraya Monster (172 kr) härbärgerar wokade tigerräkor, milda och saftiga, färsk ingefära i rejäla bitar som adderar skärpa till grönsakerna som har kvar sin spänst. Fräscht, lent och mycket – dessutom pyntat med blommor och vackert skurna morötter. En sönderfallande Crispy Salmon (139 kr) utan karta eller kompass skapar inga minnesvärda synapssensationer.
Bättre havsfrukter finns i Drunken Ocean Monster (179 kr) – wokade skaldjur med thaibasilika i en whiskyspetsad, musikalisk, fond som tangerar det rökiga. Sockersugna har ett starkt begränsat urval. Kokosglass med lätt kemiska toner för sextiofem kronor bör undvikas till förmån för en hygglig Roti I-tim (72 kr), asiatiska pannkakor, i sällskap av några stadiga slevar Big Pack-glass.
Också ett sätt att jacka upp sockerhalten.