OKEIDO - ÄR INTE det ett sjukt dåligt namn på en kondom? Vem vill ha tjat-sex? RFSU borde trejda varumärket mot Oi-san, ett utrop som antyder en lycklig tilldragelse, om än kanske lite överumplande. Den "panasiatiska" kvarterskrog som i dagsläget uppbär namnet gör sig i alla fall inte förtjänt av det. Okeido är däremot precis vad vi känner efter några provsittningar på Visbykrogen som flyttat till storstan och krympt till 30 platser. "Jag har svårt för asiatisk mat men det här var ju jättegott!" hör vi bordsgrannen erkänna utan knot. Det säger en hel del om profilen på Oi-sans kök. 

ANIS- OCH PORTVINSDOFTANDE lamm efter chilistarka fiskkakor är ingen cool krock. Inredningen är lika spretig: stiffa stolar i björk, röda sammetstapeter, silvertak med spottar - "Mio goes Asia", typ. Och de vita, starkt doftande liljorna lirar inte alls med aromerna från köket. 

OI-SANS STÖRSTA tillgång är utan tvekan den rara personalen som snabbt verkar ha inbringat många trogna kunder och en stark kvarterskrogsskänsla. Kökets ambitionsnivå är det heller inget fel på, men smakkaravanen är ofta för överlastad och ibland kapar kocken hörnen på gräsmattan med halvfabrikat (vilket i och för sig blivit mera regel än undantag i branschen). 

RÄTTERNA ÄR FÅ och äter man inte tigerräkor är de väldigt få. Taste-menyn (450 kr), den enda räkfria menyn av tre, består av en bra förrättskombo, beige varmrätter och en dessert som är & x2026; okeido. Till två personer serveras varsin friterad vietnamesisk vårrulle, två chilistarka fiskkakor och två dumplings. Om man beställer kombon separat får man tre ex av varje sort men då kostar den också nära tre hundra spänn. Dipsåserna till förrätterna är pigga och fräscha: soja/sesam till stans bästa gyoza - saftiga degknyten fyllda med kycklingfärs och grönsaker (95 kr). Sötsurstark chili-limesås till fiskkakorna (95 kr) som smakar lax och lax och & x2026; lax och chili, samt en syrlig sås med vitlök och mynta till de fläskfärsfyllda vårrullarna (95 kr). De sistnämnda serveras i krispiga blad av isbergssallad och mynta, precis som sig bör. Bra jobbat, men det räcker inte: innehållet är smetigt, degen för tjock och inte tillräckligt bubbelfrasig. Man behöver inte åka till Vietnam för att få facit. Det räcker med den forna kolonialstaten Frankrike där de vietnamesiska vårrullarna är populär gatumat. 

VARMRÄTTERNA KÄNNS genomgående svensk husmanskost med lite dyrare råvaror och ibland tokglobal kryddning. Lite överspelat för de storstadsgenerationer som ätit sushi till söndagsbrunchen sedan förskoleåldern och lämnat den värsta crossover-trenden bakom sig. 

I TASTE-MENYN med de tre goda förrätterna är huvudnumren mainglory salmon (195 kr), grillad fjordlax med mangold och ostronskivling, sjökorall och shitakesvamp. Fisken är perfekt och svamp- och grönsaksblandningen känns som nyttig och fräsch vardagsmat. Chicken massaman (195 kr) är typ teryaki-marinerade, söta och äckelmöra kycklingbitar på spett med en gräddig, lika söt currysås bredvid. Tack, men nej tack, som de artiga britterna brukar säga till folk som vill väl. Vi har också testat hälleflundra och pilgrimsmusslor (275 kr), en rejäl puck hälleflundra som tyvärr umgåtts för länge med grillen, ibland med deprimerande resultat. Pilgrimsmusslorna hanteras lyckligtvis varsammare i köket. Tillbehöret parmesanfriterad sparris är en grön sparrissjälk som rullats i riven parmesan och sedan lindats in i filodeg och friterats. Svåräten och inte särskilt sexig. Såsen som serveras till är hollandaise av standardsort med lite laxrom i. Rätten är inte prisvärd, även om hälleflundra är en asdyr fisk att köpa in. 

ÄNNU TVEKSAMMARE ÄR vi till den helstekta lammraden med friterad getost och portvinsreduktion (265 kr). Köttet är misstänkt likt vanlig lammytterfilé och kryddat med chili och rosmarin som vägrar ingå tvångsgifte. Den friterade getosten är först paketerad i filodeg och påminner mest om en turkisk pirog, börek. Såsen består av en mörk portvinsreduktion som smaksatts med både anis, tomat och apelsin - hjälp, något måste bort! Till Taste-menyn hör chokladterrin smaksatt med honung och konjak. 

CHOKLADMASSAN ÄR MÖRK och smakstinn men något smetig. Mandelmassan gör tjänst som den obligatoriska tredje konsistensen som bör ingå i en dessert, och hallonsåsen är vacker men kunde varit syrligare. "Passion" (95 kr) är mangoglaserad cheesecake med rårörda blåbär. Så tråkig kaféstandardcake att den bör tigas ihjäl. Då föredrar vi sweet rose hip (95 kr), en fantastiskt pigg nyponsoppa spetsad med kardemumma och apelsin, som serveras med en klick vaniljglass. "Vi lagar mat med hjärtat i Asien men med västerländskt tänkande" är Oi-sans paroll. "Tänk inte så mycket" är Krogkommissionens råd.