PER LEI, FÖR ER - sug på den ödmjuka innebörden. Man väntar sig nästan en page som vevar med spetsmanschetten, släpar fingrarna i golvet och stretchar gluteus maximus när gästen stiger över tröskeln. Italienska för nybörjare är det knappast fråga om - en av krögarna, Jodi Cohen, har tidigare varit kökschef på Divino. Däremot bidrar den intima lilla restaurangen med en profil som saknats bland italienare i Stockholm: en självmedveten krog med gourmetambitioner som lutar sig mot toskanska traditioner. 

DET BEHÖVS INTE ens en titt i menyn för att budskapet ska gå fram: Här har vi fokus på maten: Sex meter till taket, nakna vita stenväggar, takkrona modell grande, ingen bakgrundsmusik, vita dukar, enkla stoppade stolar, chambre separée bakom tjockt draperi som ger bra akustik, särskilda pastabestick, funktionella och vackra vinglas som vi inte sett förut - och utsökta italienska viner. Självsäkerheten märks också i matsedeln som erbjuder två menyer - basta. Fem rätter för 575 kronor, tre för 395. Det går dock att bryta ut enstaka rätter. Dessutom serveras dagens rätt som gästerna upplyses om muntligen. 

VID ETT AV våra besök viskade servitrisen som om hon var en kokaindealer: "Vi har fått en sändning med vit tryffel från Alba". "Direktleverans?" undrade vi. "Nja, via en mellanhand." Oemotståndligt, förstås. Men redan vid första tuggan av pappardellen med ostsås och hyvladalbatryffel förstod vi att det skulle bli en kamp att få ner hela rätten. Krogkommissionen kan nämligen inte, som vanligt folk, skicka ut maten ens om den är oätlig. Det skulle väcka uppmärksamhet och göra det lätt för personalen att i efterhand förstå vilka vi är. Och en avslöjad kommissionär är en död sådan, åtminstone bildligt talat. Man väntar sig inte en tallrik pasta i ettersalt, klistrig ostsås på en krog med Per Leis svansföring. Tryffeln, som ändå skulle spela huvudrollen, var naturligtvis helt chanslös. Upplevelsen blev desto mer frustrerande eftersom den berusande, erotiska doften slog emot oss redan i dörren. 

VI BACKAR BANDET och tar det från amusen som på Per Lei ofta är av en liten soppa, till exempel en klar karl- johanbuljong med tät smak och bitar av italienarnas favoritsvamp - näst efter, ni vet vilken. Nu till den meny som vi gillar bäst, nummer två: Gratinerad vaktelsallad med linser och balsamicovinäger. På en bädd av härligt smakrika puylinser med bra tuggmotstånd, tronar ett vaktellår och ett bröst. De har bakats med ett tunt lager marmelad ovanpå som ger lite sötma till rätten och samtidigt gör vakteln saftig. På toppen ligger ett litet stekt vaktelägg, och bara droppar av balsamicoreduktionen omger det hela. Öppen ravioli med "tartufata" - fyllda pilgrimsmusslor, spenat samt hummer - "brodo". Mellan perfekt al dente-kokta pastaplattor ligger två mjälla, fint stekta pilgrimsmusslor - fyllda med tryffel! Till detta en mycket tät och smakrik hummerfond, nästan karamelliserad. På toppen en hummerklo. Svamp och skaldjur i perfekt smakbalans och den lyxigaste och skönaste förening man kan tänka sig. Filé på piggvar med "baccal " och rostad paprika samt rödvinssås. Rödvinssåsens syra och sötman i den rostade paprikan balanserar fint mot den milda snövita fisken och den tydliga sältan i krämen som gjorts av portuguisisk lutfisk! 

URVALET AV OSTAR är italienska, rumsvarma och perfekt mogna. De serveras alltid med något som matchar just den osten perfekt, till exempel en mandarinmarmelad till krämig getost, syltad melon till en hårdost på ko- och fårmjölk med förnäm patina. Chokladrisottobruleé med tryffelhonung avslutar det hela. I botten en söt risotto, ovanpå en chokladbrulée. Det toppas av tryffelhonung som sätter sin prägel på hela desserten och ger härliga tryffeltoner till chokladsmaken. Även konsistensen är oväntad, risotton och bruléen smälter ihop och blir fint krämig. 

SERVICEN ÄR KORREKT men mycket trevlig. Möjligen lite glömsk. Vid något tillfälle får vi inget bröd, en annan gång dröjer vinet så att maten hinner svalna. En kväll tror vi oss ha beställt var sitt glas, men får in en flaska. Värre har vi varit med om. Men det återstår lite finputsning innan krogen kvalar in bland de bästa i stan. Och en och annan grundbult som behöver dras åt: skicka aldrig in något i matsalen som köksmästaren inte smakat av och sluta slarva bort vin och bröd.