Krogkommissionen 2009

Krogkommissionen: Rått och dyrt på Vassa Eggen steakhouse

Vassa Eggen steakhouse.

Foto: Stina Wirsén Vassa Eggen steakhouse.

  • Skriv ut
  • Öka textstorlekMinska textstorlek
  • Rätta artikeln

Läsarreaktioner

Vassa Eggens steakhouse gästas i huvudsak av män och menyn är macho. Men priserna är höga i förhållande till vad man får, och personalen verkar förvirrad.

Vassa Eggens steakhouse gästas i huvudsak av män och menyn är macho. Men priserna är höga i förhållande till vad man får, och personalen verkar förvirrad.

Vassa Eggen steakhouse är rena hönsgården.

Vid ett av våra besök har vi sju (7) uppassare – fem servitörer, en hovmästare och en matsalsnisse – alla ungefär lika yrvakna.

Annons:

Den nya planlösningen är funktionell för ”en kväll på stan med grabbarna/kunderna” och/eller barragg. Företag som fortfarande har ett representationskonto rundar gärna av kvällen i loungen mot gatan som har något av ungdomsgård för vuxna över sig. Bardelen har ”ryggen” mot matsalen och där känns miljön mera nattklubb med dimmad belysning och flörtavstånd mellan baren och några av borden.

De flesta middagssällskap är hundra procent män som gärna startar med några ostron – det ska vara rått från havet och rött om det är kött! Kanske höjer den höga prisnivån också ställets status över andra hak med rötterna i vilda västern.

Vi testar i stället Snacks (25 kr/st). En liten ställning håller miniatyrrånstrutar med delikata fyllningar. Favoriten är hummer med tryffelmajonnäs. Jordärtskockspurén med kaviar är heller inte dum, men anklever i flytande form kan vi avvara.

Bland förrätterna är ceviche (195 kr) en vinnare. Sagolikt god, gjord på saftiga rundlar ur kungskrabba – också känd som kamtjatka – snyggt skivad kammussla och några rökigt läckra bitar grillade bläckfiskarmar. Hela klabbet är nedsänkt i citrusmarinad med koriandertoner. Friskt, fräscht … sexigt.

Ankleverterrin (245 kr) är vackert presenterad och bra matchad med asiatiskt päron men knappast prisvärd. Vietnamesisk tonfiskrulle (165 kr) låter spännande men visar sig vara ett rejält överslag. Nudeldegen håller inte ihop, innehållet ramlar ut och dränks i den sura såsen som effektivt tar död på alla smaker. Det är ett styvt jobb att rensa tonfiskbitarna från sega hinnor. Märkligt med tanke på att kvarterskrogen Tranan vid Odenplan samma dag serverat en perfekt tonfisk till lunch, så visst finns det bra råvara att få tag i på stan!

Köttet håller en helt annan kvalitet. Nebraska beef (385 kr) ett stycke Midwest-biffrad, en gång fritt strövande och uppväxt på majs, gräs och korn. Lite snålt tilltagen ligger den nu uppskuren på grov planka; mör, full av rika smakämnen och med den rätta blodigheten – trots att vi inte fått den obligatoriska frågan om hur vi vill ha köttet.

Den harmoniska aromsensationen omintetgörs dessvärre för den som väljer ”Roasted potato salad with capers” till, en av potatisvarianterna som ingår i priset. (Extra tillbehör kostar ytterligare 40 kronor). Potatisen är nedvänd i serveringsbytta ihop med kapris, men också svarta oliver, kluven skocka och en tomatreduktion byggd på den så överskattade soltorkade tomaten. Tillsammans blir det ett alltför högljutt sällskap till biffköttet. Väljer man i stället tomatsallad simmar den i en skarp vinägrett som är lika smakdödande.

Den som adderar en klutt kvalmigt café de Paris-smör till tuggan – just det, sjuttiotalsklassikern – ställer till det riktigt ordentligt på tallriken. Att blanda provensalska örtkryddor med curry var en riktigt dålig idé redan då och den har inte blivit bättre av att stå till sig i minnenas skafferi.

I de två andra små såsbyttorna finns en tunn och aningen dragonfattig bearnaise och en ”rödvinssås” som mest smakar soja. Summa summarum varken värt pengarna eller koldioxidutsläppet som det kostar att flyga hit köttbiten. Mer prisvärd är flat iron steak (250 kr) även om den också är snålt tilldelad. Biten är hämtad från det smakrika axelpartiet, en ovanlig styckningsdel på svenska köttkrogar.

Vi väljer att också syna ställets dyraste rätt, entrecoten (465 kr/person) som bara serveras till minst två. När plankan i A 4-format kommer in stirrar vi snopet på den brända brädan med en trancherad skiva kött, rustikt halverad rödlök, oskalade vitlöksklyftor och några timjankvistar.

Det här är alltså vad man får för nära tusenlappen på Vassa Eggen steakhouse! Och tillbehören, desamma som till de andra kötträtterna, förhöjer knappast upplevelsen. Krogkommissionens Texas-utskott föreslår andra, mer kompatibla, tillbehör till dessa fina styckningsdetaljer; sådant som en len caesarsallad, färsk spenat slungad i varm grädde, ett fat smörade sparrisbönor eller broccoliknippen eller något annat av det goda som de amerikanska stekhusen glatt sina passionerade carnivorer med i så många år.

Kanske en studieresa i sommar? New York och bifftempel som Sparks, Palm, Wolfgang’s eller Peter Luger under Williamburgsbron ligger närmast.

Choklad från Valrhona med bär i rom och vaniljglass (125 kr) är god så när som på bären. De har inte lagts in i tillräckligt med socker och rom och är därför en aning jästa. Suck. Två stabbiga munkar av tennisbollstorlek som gömmer len choklad (115) är en slags överkurs som möjligen rugbylandslag eller ranchägare i Omaha finner lockande.

Serveringspersonalen är inte oförskämd, som priserna, men oorganiserad och frånvarande. Trots övertalighet får vi vänta alltför länge på vatten, på att få beställa och på att få in maten. Vid ett besök väntar vi förgäves på att bli erbjudna dryck till varmrätten. När ”nissen” kommer in med entrecoten sitter vi där med urdruckna champagneglas. Han kan tyvärr inte hjälpa oss med dryck men ska meddela någon som är behörig. När en ny servitör – den tredje för kvällen – dyker upp frågar han vad vi vill! När vi väl får in vinet har fettet i entrecoten börjat stelna. Vid ett annat tillfälle dröjer det femtiofem minuter innan varmrätten kommer in, men då får vi i alla fall en ursäkt. Vinlistan har slagsida åt nya världen och bjuder på trevliga övarraskningar, tills notan kommer in.

Trimma personalen – och priserna – eller dö!

KROGKOMMISSIONEN 20/5 2009

0 . Per sida:

Andra har läst

Digital prenumeration

Mer från

Annons:
Annons:
Annons:
Annons: