Republik har en av Krog-Stockholms vackraste lokaler. Missa inte entrén bara.
DISKRET VAR ORDET. Få restaurangentréer i innerstaden gör så lite för att locka in matgäster som denna, längs en av Tulegatans mer anonyma sträckningar: en vit globlampa ovanför ingången, en meny i ett blygsamt skyltskåp, det är allt. Den som inte aktivt letar efter dörren riskerar att missa den. Kontrasten mot lokalen innanför är därigenom än större. Rummet - en gång en del av Ericssons forna fabrik i fastigheten och nu senast den olycksaliga krogen Saline - är slående skönt. Tveklöst en av Stockholms vackraste matsalar, trots att inredningen inte känns helt konsekvent; svarta träpaneler, tjocka röda sammetsdraperier och uppdaterade medaljongtapeter, för ögonblicket behängda med lätt klaustrofobisk konst på självmordstema som knappast gynnar matsmältningen. Rymden och möblemanget skapar ändå tillsammans den svårfångade trivsel som gärna får en att återvända till ett matställe.
DEN GRANNA BARDISKEN, där man också kan äta, rymmer ledigt ett par fotbollslag. Innergården i västerläge är en annan tillgång under sådana ljumma aftnar som denna sommar och höst skämt bort oss med. Att matsedeln fortfarande bjuder långt rimligare priser än flertalet av konkurrenterna bidrar förstås ytterligare till publiktrycket. Här i det burgna gränslandet mellan Vasastan och Östermalm vimlar en nästan komiskt representativ publik - ung, artig och prydlig i de framgångsrikas trevliga skjortor och blusar till nätta mockaskor.
DE ÄTANDE PYSSLAS om av en ambitiös och vänlig personal som fläckvis besitter imponerande vinkunskaper. De förser varje bord med det slags tunna lyxknäcke som bättre krogar numera håller sig med, ihop med mustigt grovbröd. Bakverken kommer dessutom i sällskap av ett fluffigt, lättbrynt, smör. Tillsammans så gott att man riskerar äta sig halvmätt innan förrätterna landat.Den som vill styrka sig med rusdryck har en hygglig cocktaillista att tillgå. Husets söta signaturdrink på bourbonbas rekommenderas.
KROGKOMMISSIONEN HAR genomgående ätit bra och rimligt innovativ mat under sina sittningar: En snyggt syrad citron- och kräftsoppa (109 kr) ångar under ett knallgrönt pak choy-blad i sällskap av två bullika tilltugg på västerbottensost med den rätta, sältade, skärpan. Utmärkt gott. Ett fint stycke rosa ankbröst med elegant röksmak och mandelpotatisblini och rostad paprika till en äppelbalsamicoreduktion samt nöthack (127 kr) imponerar. Den puppaformade parmesanbakelse som förgyller det kubskurna lax-, tonfisk- och hälleflundrapusslet och dess kaprisvinägrett (123 kr) är till och med sensationell.
BLAND VARMRÄTTERNA står den saftiga gårdsgrisryggen ut (225 kr). Den serveras med en ut och invänd kåldolme som gömts i ett filodegsfodral. Lammrostbiffen (225 kr) bjuder onödigt tuggmotstånd och serveras med charmlösa bönor och en ofokuserad auberginekaviar, medan risotton på kantareller i rosmarin- och parmesanbuljong (185 kr) med bred marginal undgår grötdöden. KK lyfter särskilt på stetsonen för de sojarika edamamebönorna som medföljer. En råvara alltför läcker - och nyttig - för att enbart hanteras av japanska köksmästare.
KARDEMUMMANS FANCLUB hänvisas bestämt till den kaloririka briochen (87 kr) som omsluter en fyllig äggkräm. De umeshukokta plommonen som ingår, tillsammans med en curd, har skapat viss diskussion bland kommissionsmedlemmarna. Tillskyndarna prisar den fräscha brytningen mellan den sötade krämen och de lätt hårda plommonen. Skeptikerna efterfrågar en större sötma i frukterna.
FEM FINA FRANSKA androuetostar erbjudes, de serveras i en, tre eller fem bitars portioner (29 kr, 83 kr, 115 kr), samtliga med en lyckad morotsmarmelad. Körsbärscarpaccion med Valrhonaglass (95 kr) är näppeligen kökets mest kreativa tallrik, men flörtar förstås skamlöst med gästsegmentet chokladmissbrukare. En mycket lättledd kundgrupp.