VI HAR FYNDAT vin på Rolfs Kök. Ingen rea men smakfynd, proffsigt och skönt stämda med rätterna de rekommenderas till. Krogen har byggt upp kanaler till många mindre importörer under fjorton års tid. Det kapitalet förvaltas väl av den nye ägaren, och personalen har det fördomsfria förhållandet till sitt favoritämne som ofta är typiskt för folk med verklig kunskap. Stämningen är sorglös och gästerna blir väl omhändertagna. Visst flörtas det lite extra med stammisar och favoriter men på ett ganska diskret vis. När Antonia firar sin födelsedag glider fat med serranoskinka in pronto och kökschefen lufsar ut i sin stickekofta och hälsar på det penningstinna sällskapet. Det är alles. 

STÄLLET HADE SIN storhetstid i början av 1990-talet när en svärm av yngre krögare öppnade krog i eget namn. Det skulle vara personlig servering, rå inredning, dyra råvaror och kreativ matlagning. Sedan dess har några konkat, en del har ömsat skinn. Rolfs Kök är en överlevare i svärmen, men frågan är om den inte har överlevt sig själv. Hur kul är stolar på väggen år 2003? 

PÅ JAKT EFTER Rolfs personlighet snavar vi över servitörernas anspråkslösa skjortor och välansade mustascher. Med profilen på menyn och priserna ligger ribban på en krävande höjd. Flera spanska toppviner och en del spanska influenser i menyn gör att tankarna lätt far iväg till Bon Lloc. Men där Mattias Dahlströms stjärnkrog är glimrande håller sig Rolfs Kök mestadels på en medelmåttig nivå - utom när det gäller priserna. Ett par prisvärda undantag vill vi gärna framhålla: Kalvbräss med karljohanssoppa (145 kr) serveras i två delar: en liten tallrik med kalvbräss och en med svampsoppa. Brässen har en tydlig stekyta men ändå ett underbart mjällt inre. Den kompas av en aning tryffelkräm, ett chips av pata negra (skinkan från den svarta spanska lantrasgrisen) och hyvlad parmesan. Sältan i osten och chipset triggar den lilla sötman i tryffeln och brässen på ett strålande sätt. I soppan, ett lent och riktigt storslaget skum, står karljohanssvampen fram med en något rostad ton och bildar en utmärkt klangbotten till brässen. Ett lovande förspel, särskilt om man doppar tungan i en Fetzer Pinot noir (449 kr) emellanåt. 

FÖR ATT ÅTER uppnå samma lekfullt lyckliga tillstånd via smaksinnena får vi dessvärre göra ett hopp till dessertmenyn. Chokladtrilogi (90 kr) är en fullkroppsupplevelse i tre faser som griper in i varandra: en fyllig, mörk chokladterrin, en ljus mjölkchokladmousse - fluffig som ett moln - och en kula välpenetrerad vitchokladglass. Sänk trilogin med det karaktärsstarka portugisiska portvinet Fonseca Bin 27 (11 kr/cl) och du närmar dig Desserten i Platons idévärld. 

ETT PAR RÄTTER havererar på grund av salthalten, som exempel pilgrimsmusslor med rotfrukter (235 kr). Tre stora brässerade musslor, serveras med stekta murklor, bondbönor och en mild sås med aningen grön curry och färsk dragon. Så långt är allt gott och väl (även om det är lite abbasfiskbullevarning på kokta pilgrimsmusslor utan vin, smör och grädde) - men bamsepalsternackan och bamsemoroten som dominerar tallriken är oätligt salta. Det är inte bra, inte bra alls för över tvåhundra spänn. Även tapas (135 för tre, 195 för fem) spårar ur när den klara kantarellbuljongen med en docksvamp är översaltad. I sådana lägen är det bara rena turen om det perfekta ostronet och den milda syrliga gröna ärtsoppan med scampistjärt har hunnit slinka ner innan tungan blivit uppfrätt av natriumklorid. I övrigt består Rolfs tapas av en liten skiva serranoskinka och en paprikamättad korvskiva. Det hela serveras i de nya fåniga tallrikarna med miniatyrfack och mättar inte det minsta. Dyrt som det är, ännu dyrare om man sköljer gommen och tröstar sig med ett extra glas av det heta tjurfäktarvinet Condado de Haza (425 kr). 

FÖR DEN SOM söker temperament, passion och perfektion är Rolfs Kök ett tombolastånd. Ett drygt decennium efter Rolfs entré i Stockholms krogvärld har konkurrensen hårdnat. I dag går det inte att leva på gamla meriter och definitivt inte att sjabbla med saltkaret.