Lunchmaten är bra på undangömda Saimi Brown, på kvällen går vi hellre någon annanstans.
DE SERVERAR INGEN korv på Saimi Brown. Lite märkligt, med tanke på krogens läge i Kooperativa förbundets gamla korvfabrik vid Södra station. Huset ritades av KF:s arkitekter Eskil Sundahl och Eric Rockström och invigdes 1933. Från början var det mycket mer än bara en korvfabrik, här fanns även kafferosteri, charkuteri och bageri. I en annons från 30-talet skröt Konsum om de rena, ljusa funkislokalerna: "Konsumkorven ser dagen i dagsljus." Med åren minskade korvstoppningen i Södra stationsområdet. År 1998 stängde fabriken för gott, efter påtryckningar från hyresgäster som tröttnat på den syrliga korvdoften. Veganer, kan man tänka sig.
NU HAR HELA huset renoverats och byggts om, stjärnarkitekten Gert Wingårdh har bevarat funkisandan och förra året kunde de nya hyresgästerna flytta in. Numera huserar Skatteverket i den gamla korvfabriken. Och så bor Saimi Brown här, i en bananformad lokal med råa betongytor som tar rygg mot baksidan av Bofills båge tvärs över gatan. Södermalmsallén är inte direkt Söders mest trafikerade gångstråk, de enstaka kvällsvandrarna kastar oroliga blickar över axeln när de kommer utom räckhåll för grannbions röda neonblänk. Antalet drop in-gäster måste vara försvinnande litet, och med tanke på att Saimi Brown som smygöppnade i november inte bedriver någon som helst marknadsföring är det kanske inte så märkligt att lokalen för det mesta är halv- eller heltom. Vid våra besök har personalen (en ensam servitris, en enda kock) närmast verkat överraskad över att någon vill komma in och hälsa på. De borde alltså ha all tid i världen att få ihop det, men på något mystiskt vis brister tajmningen totalt.
MÅNGA RÄTTER ÄR kalla eller ljumma när de väl bärs fram, tillagningen är tandlös, menlös, fantasilös. Särskilt dyrt är det inte, men långt ifrån prisvärt. Det börjar illavarslande med en spenatbakelse för 78 kronor som visar sig vara en stabbig, kylskåpskall puck av hackad spenat som blandats med crème fraiche. Till detta en stor klick lös blomkålspuré som verkar redd med vatten och är helt smaklös. En liten saftig bit kryddstekt lax gör sitt bästa för att styra upp haveriet. Polentan (med tomat och rucola, 65 kronor) smakar gammal oljig tvättsvamp, men pilgrimsmusslan med baconhack och vitlök (95 kronor) piggar upp stämningen och funkar bra med ett glas rött för 79 kronor. Vinlistan är förvisso kort, men välvald och försiktigt prissatt. Ingen flaska kostar över 400 kronor. Så varmrätterna. Vi får fortfarande rysningar efter ryggraden vid minnet av den frostskadade, uttorkade stackars hälleflundran: En massakrerad liten fiskslamsa utan smak eller vänner. Serveras med fisljummen pumpapuré och en beige sås på finhackade oliver. 205 spänn? Är det någon som driver med oss? En stor klick kall palsternackspuré saboterar även den vinbräserade oxsvansen, som i sig är fint mör och trådig. Synd, det hade varit bra och rejäl mat om den inte slarvats ut halvkall från köket (187 kronor). En knaperstekt bit sidfläsk som serveras med potatis, bok choi och en dipsås på balsamvinäger och soja är också helt okej, men de utlovade fem kryddorna kunde gärna ha fått mer spelrum. Med en prislapp på 173 kronor är det ändå kvällens vinnare.
EFTERRÄTTEN "VARMA BÄR", som faktiskt är den enda rätten som serveras riktigt varm, påminner mest om nykokt sylt (89 kronor). Chokladkakan för 73 kronor smakar Delicato, torr och kylskåpskall, medan lemoncurd för 65 kronor är en syrlig paj med lite ringlad blåbärssylt och vispgrädde. Frisk och god, men inte tillräckligt för att rädda den här restaurangupplevelsen.
LUNCHERNA, DÄREMOT, är riktigt hyfsade. Man kan välja mellan en valfri liten rätt och en stor för 80 kronor, ta in samtliga små rätter för 70 kronor eller en ensam varmrätt för 70 eller 75 kronor. Hänger ni med? Gott är det hur som helst, stadigt och prisvärt. Bland smårätterna finns spenatplättar med crème fraiche och rödlök, okej i smaken men de har fått ligga lite för länge i väntan på servering. Laxburgaren är len och fin, generöst tilltagen och med smak av färsk koriander, men det tillhörande riset känns uppvärmt och tråkigt. Lammboll på spett är en vitlöksstinn liten smårätt, mycket mättande. Smaklökarna är lätt bedövade när traditionellt smaksatta, spenatfyllda (har de mängdrabatt?) cannelloni med tomatsås väl kommer in. Mycket mat för pengarna är det i alla fall. Kompakta söta fruktbröd och en trevlig liten sallad bestående av gröna ärtor, rucola och Granny smith-äpplen ingår. Vi umgås gärna med Saimi Brown på dagen, men på kvällen går vi helst någon annanstans. En varmkorv med bröd skulle till exempel inte sitta helt fel i de här kvarteren.