Anglais restaurang skulle behöva ändra på en hel del, all ny inredning till trots.
SÖKER DU EN flexibel, öppen kontorslokal mitt i city? Ett kontorslandskap där man dessutom kan äta en bit mat. På Scandic Anglais har du kommit helt rätt. Inredningen är anonym och könlös, barpianisten bjuder på en cocktailmeny med instrumentalversioner av Coldplay, Cardigans och Cohen. Lokalen saknar textilier så när som på trista draperier framför två stora förråd!? Taket har fler sprinkler, brandvarnare och ventiler än armatur. Belysningen är tråkigt allmän och ljuset så dunkelt att man knappt ser vad man äter. De helnakna megafönstren mot Sturegatan ger akvariekänsla. Vi väntar bara på att Johan Ulveson ska dyka upp och trycka snoppen mot rutan som han gjorde i ”Yrrol”.
TRO DET ELLER ej, men Anglais nyöppnade efter renovering den 1 juli. Den nya restaurangchefen påstod att han skulle ”utveckla servicetänkandet” och ”förfina dryckeskulturen”. Två månader efter premiären har han inte lyckats infria sina vallöften: När vi frågar var man kan hänga av sig ytterkläderna svarar personalen att det inte finns någon garderob. Efter några minuter kommer hovmästaren och tar motvilligt hand om rockarna.
SERVERINGSPERSONALEN KÄNNER inte till de allra vanligaste drinkarna. En servitris beskriver en pinot noir som ”ett ljust vin”. En annan försöker ta beställningar utan att anteckna. Det går så där – hon är tvungen att komma tillbaka och fråga om två gånger. Man glömmer att fråga vad vi vill dricka, häller upp nytt vin i gamla glas och serverar öl i smutsiga glas. När vi får in dessertostarna får vi gissa oss till två av fyra eftersom servitrisen inte har en aning om vad det är hon serverar.
MENYN ÄR INTE särskilt omfattande vilket naturligtvis höjer förväntningarna på att de få rätter som lämnar köket ska vara i topptrim. Så är det inte på Anglais. En stor del av dem vi testat är översaltade. Till krogkommissionärers lott hör att inte väcka uppmärksamhet så vi tvingar snällt i oss maten medan bordsgrannarna skickar ut sin.
SVENSKA SMAKER (170 kr) är en riktig turistfälla. Den innehåller visserligen fräsch vitlöksströmming och inlagd sill men det kan man inte krana ut nästan två hundra för. ”Det lilla extra” är en bytta obetydlig sallad på bönor, tomat, champinjon och ett par ynkliga kräftstjärtar samt en bytta med hackad rökt lax och en klick löjrom som i det sällskapet naturligtvis inte går att spåra med de finaste smaklökar. Till den halvlyckade och svindyra förrätten serveras två bitar västerbottens-ost och ett mjäkigt knäckebröd som faller i bitar bara man tittar på det.
Råbiff med vaktelägg och en kvibillekräm (125 kr) är en tartar på oxfilé som redan inkluderar de klassiska råbiffstillbehören hackad rödlök och kapris. Ostkrämen som serveras till har så hög sälta att den mördar biffen.
Kräftsoppa med apelsinstekt pilgrimsmussla (110 kr) är slät, lättillgänglig och skummande. Pilgrimsmusslan är ett lotteri – den kan vara lättgrillad med fin apelsinarom eller hårdstekt och besk. Musslan serveras på brämet vilket kan lura gästen att angripa den där och riskera att få soppan i knät.
SLÄTVAR (275 kr) ska komma från grillen men ser inte mer grillad ut än andra fiskrätter och är salt som om den var rimmad. Korngryn och en ugnsbakad lök är tillbehören. Den så kallade smörvinägretten har delat sig – först kommer bara brynt smör ur kannan, sedan kommer ren balsamvinäger som lagt sig på botten – elementär kökskemi, min käre Watson. Halstrad gös (265 kr) serveras med puylinser och kantareller al dente men en köttsky drar ner även denna rätt i saltträsket.
EFTERSOM MENYN har en svensk profil och köket uppenbarligen inte är hemma i den klassiska franska matlagningskonsten testar vi rimmad oxbringa (185 kr): Tre något torra skivor kött, palsternackspuré smaksatt med grovkornig senap samt tre små lättkokta morötter. Skulle varit ett fynd för halva priset.
SVENSKA OSTAR (115 kr) är fyra mycket små bitar brie, grönmögel, hårdost på get och kittost. Vissa dagar är de helt okej men det händer tyvärr lika ofta att de är oätliga – beska, ammoniakstinkande och gummiaktiga. Den jämtländska mejeristen skulle väl skämmas om hon visste i vilket skick produkterna krängs på denna hutlöst dyra Stockholmskrog. Smulpaj (95 kr) är inte mycket bättre – ogräddat degig med sega och smaklösa äpplen. Bredvid en pytteliten skvätt vaniljsås smaksatt med kardemumma.
Nej, Anglais är faktiskt en usel ambassad för den svenska husmanskosten. Det krävs större talang och högre kvalitet om man ska kunna mäta sig med de etablerade krogarna kring Stureplan.