Den vänliga personalen gör allt för att dölja kökets brister.
MENYN PÅ SJÄTTE tunnan är en soppa av referenser, från asagudar till kristna helgon. Rätterna spänner från gammelsvensk fattigmansmat till Medelhavsinspirerade gourmeträtter. Tillagningen varierar från omsorgsfull till mongolisk släng-in-djuret-i-brasan, typ. Den som känner sig trakterad av miljön - medletida källarvalv med medeltidslajvare som serverar och uppträder ibland - gör bäst i att passa på medan krogen har julbord för 495 kronor, en summa som verkar vara standardpris på Stockholmskrogarna i år. Fördelen är att man då kan kryssa fritt mellan förkolnade pastejer och köttbullar och slipper anfallas av torrt rågbröd, meningslös färskost i drivor samt sötsliskig kålsoppa.
SVÅRARE ATT UNDVIKA är en del översaltade rätter men de kan man å andra sidan bara lämna åt sitt öde. Beställer man en ettersaltad lax från den vanliga menyn bär den supertrevliga personalen visserligen ut fisken pronto men man får ju vänta en stund på att den ska ersättas med något som går att äta. Ni förstår själva att köket har problem. Som gäst kan man välja mellan att sura - vilket är svårt när man hela tiden möts av ursäkter och vänliga erbjudanden om kompensation - eller att hjälpa till och styra upp måltiden. Här gäller det att vara på hugget redan från början - se upp med var ni blir placerade!
KROGKOMMISSIONENS JUVENILA utskott blev bleka om nosen och höll för öronen när medeltida musikanter försökte överrösta de mjöddrickande deltagarna i en firmafest vid långbordet intill. Och förskräckes icke av den initiala kylan: det värmer att byta bord, hämta mat och vinka till sig personal. Efter en stund blir det också rejält med spillvärme från frustande krushävare. Några tips till kökschefen: försök få kockarna att förstå att de inte ska skicka ut något till gästerna som de inte är beredda att äta själva - då går till exempel en hel del pastejer och köttbullar bort. De som är så brända att de tycks gjorda av svart papiermaché. De har så låg densitet att de hoppar från tallrik till bord när man petar på dem med det lilla "medeltida" ätredskapet.
DEN KUMMINKRYDDADE gravlaxen, korngrynsgröten med fläsk och vildsvinsskinkan är avgjort bäst på julbordet. Svalkande, kryddig julmjöd och pepparrotssnaps rekommenderas därtill. Varning utfärdas för lingonsillen som smakar vingummi och snapsen som kryddats med saffran och honung.
EFETR JULBORDSSÄSONGEN anbefalles en taffel, finns för mellan två och sex personer. Då får man en middagsmeny med kött-, fisk- eller grönsaksrätter för samma pris som en enda varmrätt (220-285 kr). I den för sex pers (795 kr) ingår underhållning av musikanter och eldslukare. Några smakprov från den ordinarie menyn: Förrätten carpaccio (!?) av älgfilé (128 kr) är lövtunna skivor lättgravat fint kött och kombinationen med rårörda lingon och riven västerbottensost är rätt tänkt, men man får skrapa bort två tredjedelar om älgen ska ha en chans. Den grillade laxen (235 kr) är lurig. Lockande doft och läckra grillränder - men så salt att en enda munsbit fräter på tungan. Mäster Öpirs köttiga storbiff (185 kr) är en kvartskilosbit som enligt menyn ska grillas efter gästens önskemål. Det går så där när Krogkommissionen synar. Pepparsås och rostade rotsaker får godkänt medan honungs- och vitlökssmöret är för sött. "Filé av vildsvin från kunglig skog" (225 kr), är mörkt och mört kött som doftar av rosmarin men blåbärssåsen är föga förvånande för söt och de getostgratinerade svartrötterna har sorg.
KULTURHISTORISKT ÄR KROGEN nyckfull. 1800-talsgrödan potatis serveras inte ens på julbordet. Däremot ingår kaffe i dessertbordet som dignar av nötter, torkad frukt, klenäter och kanderade äpplen. Den tidsenliga skeden är ersatt med moderna bestick - även om de är smidda och korta som medeltidsmänniskor - och eldslukaren låter som Katla själv med hjälp av gasol!
EFTER ALLA TOKMISSAR i köket som den toksnälla personalen försöker tokparera hamnar våra besök på Sjätte tunnan trots allt i kategorin upplevelser som vi inte vill vara utan. Miljön drar också till sig exhibitionister som höjer underhållningsvärdet ytterligare, som ett vinpimplande och högljutt sällskap från Gustavs skål (1700-talslajvare med pudrade peruker) anförda av en transa i skräddarsydd krinolin.
SJÄTTE TUNNAN BORDE kunna bli en hit hos en krogpublik som gillar upptåg - förutsatt att krögaren får de målande och fantasieggende beskrivningarna i menyn att stämma lite bättre med verkligheten.