Restaurang Stockholm vid Centralen gör smakfattiga rätter på fina råvaror.
GAMLA ORIENTEXPRESSEN HAR avgått från Centralen och ersatts av en modern krog där köket omedelbart spårat ur. Vi kommer ingen vart på den utlovade smakresan och flera förrätter som vi testat borde omgående tas ur trafik: Anklever onyttig, oetisk och dyr måste njutas med måtta och tillagas varsamt.
PÅ RESTAURANG STOCKHOLM har vi fått två varianter, den ena värre än den andra. I båda fall har levern vidbränts på ett osynligt, försåtligt sätt. Placerad på en blodpudding som även den dött sotdöden i stekpannan, är den förstås oätlig. Tillsammans med kålrabbi och tranbär (175 kr) bara meningslös. Gravad lax med hett dillsmör (125 kr) är en tjock skiva lax med en stabbig, lite geléartad konsistens som den kan få efter bästföre-datum. Den ledsamma laxen är snittad på längden och övergjuten med smält smör. Efter ett par tuggor vänder det sig någonstans.
REN, VAKTELÄGG OCH löjrom (145 kr) är trots den bruna röran av rentartar smaksatt med brynt smör en vacker uppsättning. Ägget är perfekt kokt med gyllene gula och rommen gnistrande orange, men tyvärr saknar rätten sälta.
VARMRÄTTERNA ÄR genomgående fräschare men besynnerligt smakfattiga. Gösen (265 kr) har en fin knaprig stekyta men klarar gränsen för överstekning med liten marginal. Bladspenaten smakar tinad och havskräftstjärtarna smakar intet. Intressantast är det minimala garnityret av skållad, hackad tomat, purjolökstrassel och rostade hasselnötter. Kalvfilé (245 kr) är helstekt och skivad, fint ljusrosa. Köttet badar i en gul, krämig dillsås utan syra eller bett vilket blir förödande jolmigt tillsammans med en lös, gräddstinn potatispuré. Renkalvstek (215 kr) ska enligt menyn serveras med tryffel, vilket på Stockholm betyder en mörk, något klibbig, kraftigt reducerad sås utan minsta antydan till tryffelsmak. Den påminner faktiskt om den "köttsåsfärg" i plastflaska som var väldigt poppis i hemmaköken på 50- och 60-talet.
"POTATISPLÄTTAR" VISAR SIG vara en megastor, menlös puff med aningen bränd botten. Köttet är däremot perfekt helstekt filé, skivad och riktigt röd i mitten. Desserterna är lika uppklädda och själlösa som missbrukande modeller på catwalken: variationer på havtorn (125 kr) går i vitt, aprikosrosa och riktigt lysande orange som är "bärets" färg; ett litet knäckigt rullrån med mousse, en glass, en miniatyrbakelse med gelé på toppen och en lustigt taggig maräng på äggig kakbotten. Behållningen med havtorn är, förutom färgen, att det är C-vitaminrikt och syrligt. Någon egentlig arom har det inte, vilket känns som ett konsekvent val av ett kök som lyckas dränera många andra fina svenska råvaror på sin karaktär.
CHOKLADBRULÉE MED HALLON (105 kr) är frysta lättsockrade bär som mixats och hällts i shotglas samt en keramikbassäng med chokladbrun br lée och mörk tryffel i mitten, under ett glashårt täcke av brynt socker. Gäsp...
MED ETT KÖK som haltar rejält känns det lite fånigt att serveringspersonalen bär vita vantar när de dukar upp och borstar av minsta smula från borden. Men ingen skugga över servisen, de gör bara sin del i projektet "Förvandla gamla Orientexpressen till stjärnkrog". Dit är det en bra bit kvar.
ÄN SÅ LÄNGE gör sig Restaurang Stockholm bäst som strategiskt placerad bar med snygg inredning och bra humör. Förhoppningsvis drar den snart en blandad publik så att en och annan callgirl inte dominerar den sociala scenen. I matsalen regerar affärsmän med BMI som matchar kontot, grå kostym och diagonalrandig slips. Alla pratar sin egen variant av engelska vi identifierar lundensisk, värmländsk och plattysk vilket är charmig underhållning i fem minuter. Krogkommissionen håller tummarna för att köket ska ta sig i uniformskragen inför turistsäsongen. Och vi vill verkligen inte att Stockholmsbesökarna ska fastna i en fälla så fort de klivit av tåget.