Det svenska inslaget är tydligt – ja rent av övertydligt – på menyn med vilt, västerbotten och kalix-löjrom. Men när det är så här vältänkt och inte känns det minsta pliktskyldigt är det något att vara stolt över. Portionerna är stora och mättande vilket gör att priserna – inte skyhöga men heller inte låga – känns motiverade. För den som inte lockas av glesbygdsromantik finns en grillavdelning som trots den illavarslande och svenniga beteckningen ”grillbrickor” innehåller rena och vällagade kött- och fiskanrättningar. Miljö: Typisk hotellrestaurang av bättre sort. Passar bra för det sällskap som vill gå ut i City men är mindre intresserade av partystämning och musik, utan uppskattar att höra vad bordssällskapet säger. Många ensamätare i den rena och harmoniska miljön. Undvik: Den gräddiga dressingen på carpaccion, det blev en smak för mycket. Missa inte: De pyttesmå lökringarna. De är visserligen svåra att missa eftersom de pryder var och varannan rätt. 17/3 2008.