Vad säger ni om en polsk mattrend över Sverige? Inte tokigt alls, tycker KK. Det skulle sitta helt perfekt i en tid som vurmar för mustiga kötträtter, syrade grönsaker och rustika långkok. På Regeringsgatan i Stockholm slinker vi därför förväntansfullt in under en lantlig träskylt med namnet Krasnopolski, flankerad av en rad bondska kransar. Väl inne i lokalen, som är delad i två våningar, möts vi av en salig blandning av blommiga och randiga tapeter, kristallkronor, korgar med frukt och blomster, virkade dukar, sirliga guldramar, blanka kuddar och ryschiga gardiner.

Det är en inredning som gör oss på gott humör efter alla smakfullt formpressade lokaler i dagens krogstockholm. När vi sitter där och sippar på en frisk Krasnopolski Royal gjord på mousserande vin och persikolikör tycker vi rentav att landets historia på ett fascinerande sätt kondenseras i denna lokal i ett vintrigt Stockholm 2012. Vi känner igen det storslagna sättet att uttrycka sig: på hemsidan sägs restaurangens namn betyda ungefär ”inbäddad i skönhet” och den polska jorden prisas. Menyn erbjuder mest klassiska polska rätter ur ”en tradition som går tillbaka hundratals år” som nu lagas med dagens marknadsekonomiska touch.

För en lyckad kväll på Krasnopolski bör man hålla sig till det traditionellt polska spåret, både på kvällstid och under lunchserveringen. Vad sägs om en knubbig blini med fin len lax, röd kaviar, fint hackad saltgurka, gräddfil och hackad lök (115 kr). Enkelt, som man vill ha denna trevliga lilla rätt. Kycklinglevern är behaglig i smaken, men väl mastig, fräst som den är med crème fraiche och lök (95 kr). De polska sillarna är oftast helt osötade. Om man gillar det – och det gör verkligen KK – är silltallriken med tre mjälla fiskbitar ett utmärkt förrättsalternativ (95 kr).

På menyn finns bara två soppor, vilket är lite tråkigt eftersom soppan är så central i det polska köket. KK provar båda. Rödbetssoppan Borsjtj på Karl Johansvamp och rödbetor med klimp (95 kr) hade varit riktigt bra om man sparat lite på ättikan och framför allt rensat svampen mer omsorgsfullt. Den ger rejält grusknaster mellan tänderna. Zur, den klassiska soppan med vitkorv och ägg som serveras i bröd (95 kr), är däremot en suverän anrättning där syrligheten är perfekt. Frisk utan att bli tunn.

Vi hugger sedan in på en pirog med kål, svamp och fläsksky som egentligen är härlig i smaken, men det glömmer man snart eftersom man – än en gång – får spotta sand och grus (105 kr). Den ryska pirog som serveras till lunch är matig och rejäl, fylld med mört kött som kokats trådigt. De serveras med en rejäl klick smetana och mättar även en hungrig, njutningslysten byggjobbare.

På lunchen kan man om man har tur även hitta fläsklägg (110 kronor). In kommer ett praktfullt stycke kött tillsammans med surkål, ärtpuré och pepparrotskräm. Köttet, fint och saftigt, faller mjukt av benet. Himmelskt och galet prisvärt.

Däremot ska man helst hoppa över de mindre typiskt polska fiskrätterna. Både forellen med spenat och rökt ost-röra (210 kr) och hälleflundran med sparris och citron (245 kr) har tillagats på tok för länge. Stekytan på den sistnämnda är så gummiartad att det känns som om den bär dykardräkt.

Innan man beställer efterrätt ska man omsorgsfullt känna efter vad ens arma kropp klarar av. Här tycks köket sätta in en extra stöt för att vi inte ska glömma den polska gästfriheten. Allt är maxat. Ostkakan på chokladbotten (105 kr) är lagom sträv i smaken, men så kompakt att vi börjar flämta bland sidenkuddarna och Drottning Marias maräng (95 kr) är en vaniljgräddig dröm med hallon och smarrigt knapriga sötmandlar.

Vi ser sedan fram mot att få avsluta måltiden med te. I polska hem är teet centralt och det bryggs gärna starkt i små kannor, som fylls på med mer vatten efterhand. Men i stället för riktigt te får vi en samling tepåsar, till en kostnad av 30 kronor. Här måste vi utbrista: hur kan man missa ett så enkelt sätt att vårda en ”tradition som går tillbaka hundratals år”!?

Har man otur och gör fel val i menyn kan en kväll på Krasnopolski bli en rätt tråkig upplevelse eftersom även servicen skiftar. En kväll tycks den vara skolad under den gamla mer surmulna öststatstiden. Men andra kvällar kan man få en älsklig servitör som gör middagen exakt så varm och vänlig som man vill att en krogkväll ska vara.

Krogkommissionen 17 februari 2012