Man kan med fog hävda att Prinsen är en av huvudstadens riktiga institutioner. Bara något dussin krogar i Stockholm har levt tillräckligt länge för att få den etiketten – med alla faror det medför. Bristande ambitioner och ohemula priser, till exempel. Den tröga, surmulna servicen är svår att acceptera, i synnerhet när prisnivån bara är snäppet under guldkrogarna. Notan för en trerättersmeny hamnar ofrånkomligt på dryga tusenlappen per person – om man väljer ett modest vin till maten. När maten väl kommer på bordet börjar det kännas lite bättre. Presentationerna imponerar inte alltid, men handlaget är stabilt. Inte minst den som vill njuta lätt uppdaterad husmanskost med skandinaviska förtecken – en sällsynt disciplin i city – har en hel del att glädja sig åt på Prinsen.
Än är det inte dags att kräva att Prinsen abdikerar från sin tron. Men någon – för att inte säga alla – måste skärpa sig. Ekvationen pris-service-kvalitet går inte ihop. Det är för dyrt, för slarvigt, för opersonligt, även om själva maten ofta imponerar.
4/9 2008
Om Krogkommissionen
DN:s krogkommission, KK, testar alltid anonymt. Minst fyra personer besöker varje utvald restaurang och prövar minst tre rätter var. Krogkommissionens tester görs tidigast en månad efter att en ny restaurang öppnat. Mat, prisvärdhet, dryckeslista, miljö och bemötande vägs in i det samlade betyget på en skala från 0 till 5.