Välkommen till en gotländsk oas mitt i Stockholm. Det hälsar Gute Grill på sin hemsida. Men det måste ha smugit sig in ett ”a” för mycket. Det kan inte vara oas de menar, det måste vara os. Stekos. Som vid en korvmoj. Men även om vi tänker bort den påträngande lukten är det näppeligen någon oas vi besöker. Stället påminner mer om en turistfälla.
I mitten av lokalen finns en liten upphöjd platå täckt av vit gotländsk sandsten där det står ett långbord. På träbänkar längs sidorna ligger fårskinn lite skönt avspänt utplacerade. Övriga gäster sitter i korgstolar runt denna drömska guteinstallation. På de vita väggarna har man murat in en sorts panel av gotländsk sten och överallt brinner levande ljus mellan vita, transparenta bomullstyger som fungerar som avdelare och draperier.
KK blir inte riktigt klok på inredningen. Är det Ernst som varit på besök? Eller vill man att det ska se ut som matsalen på en mindfullnesskurs?
På matfronten svajar det betänkligt. Den rustika skärbrädan med utvalda delikatesser från gotländska smågårdar fungerar förträffligt. En härlig mix med smakrika korvar, skinkor samt en len bit lax. Trevligt och socialt pratvänligt (130 kronor för en, 230 kronor för två). Caprese på oxhjärtstomater och mozzarella (105 kronor) är däremot ett riktigt bottennapp. Kylskapskalla, smaklösa tomatskivor som ännu skiftar i grönt, på en tallrik med en släng olivolja som inte efterlämnar något avtryck, några solkiga basilikablad och slafsigt tillyxad mozzarella.
Förväntningarna var därför inte särskilt högt ställda inför det som lanseras som nötköttets Rolls Royce: en hängmörad Simgusentrecôte på ben för två personer (390 kronor per person). Men här glänser Gute. In bärs ett stycke rejält fettprytt kött så stort att Asterixgänget hade svimmat. Initialt blir vi lite besvikna över att vi inte får någon bearnaisesås till, men när vi tagit en tugga inser vi att detta kött ska avnjutas ensamt, precis som det är. Det är perfekt tillagat och saftigt så det rinner ur mungiporna.
Läckra är också Gutes shortribs ”BBQ” som rökts och bakats i 18 timmar. Fin konsistens och koncentrerad smak (240 kronor).
Mer besvikna blir vi på lammsteken för 240 kronor som borde vara en paradrätt på en gotländsk meny. Det Kravmärkta köttet är i sig perfekt, lagom rött och mjukt, men ack så menlöst kryddat. KK skulle inte drömma om att bli vegetarianer – vi är för matglada för det – men när rött kött är smaklöst får man en besvärande muskelkänsla som i alla fall får oss att ändå umgås med tanken.
Till huvudrätterna väljer man själv tillbehör: Trädgårdssalladen är så där fräsch med balanserad ingefärsdressing, färskost med kajplök är habil men lite smaksvag medan husets BBQ-sauce har rätt sting. Två tillbehör ingår i summan på 25 kronor.
Havtornssorbet (95 kronor) är en maffig och något barnslig skapelse med vaniljkräm och maräng medan hjortroncheesecaken (75 kronor) fungerar som en nättare och mer vuxen avslutning, om än lite för ordinär.
Som KK-kommissionär händer det titt som tätt att man besöker krogar som vill så väl, men som ändå inte riktigt når hela vägen. På Gute Grill är det tvärtom. Med ett par rätter visar krogen att den kan. Om den vill. Men också att den inte alltid vill.
Vid majoriteten av KK:s besök är det slafsigt och oproffsigt med varm mat som ibland blir stående i luckan. Med servitriser som stönar lite lätt om man inte bestämmer sig tillräckligt snabbt, men som själva är allt annat än raska med att ta upp beställning och plocka undan geggigt porslin. En van servitris ska se när det saknas salt och vatten och när ljusen brunnit ut, men som gäst på Gute får man förbereda sig på att upplysa om sådant som är självklart på andra ställen. En annan kväll är servicen betydligt bättre, men den typen av lotteri uppskattar inte KK.
Så trots den närmast himmelska upplevelsen av Gutes entrecôte kan betyget inte bli annat än en medioker tvåa. Och det beror mindre på råvaror och kök utan sannolikt mer på ledning och attityd.
Se till att göra något åt det så kan Gute, trots stekos och obestämbar inredning, säkert bli värt ett besök.