Somliga kvällar när vi KK-kommissionärer strosar hem genom stadens gator efter ännu ett uppdrag i gastronomins tjänst blir vi smått filosofiska och börjar fundera på vår plats i världen. Eller rättare sagt på våra smaklökars plats i världen. Hade vi verkligen rätt upptagningsförmåga för att korrekt bedöma de knaperstekta kinesiska grisöronen eller den etiopiska injeran?

Det sällsamma med människors smaklökar är ju att de formas på en speciell geografisk plats. De har utvecklats i samspel med en viss flora, fauna och ett visst klimat, som i sin tur påverkats av historien. Visst kan de små rackarna lära sig att älska mat från precis hela världen. Men lika sant är att våra nordeuropeiska smaklökar förmodligen är mer kompatibla med vissa kök än andra. För ett folk som njutit av inlagd sill, rårörda lingon eller pressgurka, är steget exempelvis inte långt till asiatiska smakkombinationer.

Sådana spörsmål grubblar vi på när vi lämnar Marcus Samuelssons nyöppnade American Table på Clarion Sign. Den New York-baserade stjärnkocken säger sig ofta vilja utveckla soul food – en matlagning med rötter i de amerikanska sydstaterna. Och då inte de eldiga creolrätterna utan en tradition med sötare och mildare smaker. När över en miljon fattiga afroamerikaner under 20- och 30-talet lämnade Södern och spred sig över kontinenten tog de med sig recepten med mycket majs, ost, kyckling, makaroner, grönsaker, sirap.

Hur fungerar då detta soul food-käk mitt på svenska Norra Bantorget? Sisådär.

Vi slår oss ner vid ett av marmorborden i den nyinredda restaurangdelen i hotellets stora foajé. På bordet ligger en rund skärbräda med en icke föraktlig kniv till kuvertets bestick. Vi nyper av det gyllengula, sötaktiga majsbrödet som serveras med honungsvispat smör och syrlig tomatsalsa. Medan vi studerar den varierade menyn smuttar vi på amerikanskt bubbel och prövar olika relishes eller tilltugg: Crab taco är ett par tomatkryddade enchilladacirklar med snyggt upplagt krabbkött, riven rödkål och några korn avrugakaviar (55 kr). Fräscht.

Dystrare är däremot Shrimp Po-boy slider som är en friterad läcker räka med sprött hölje som tyvärr inte har en chans mot det sötaktiga minihamburgarbrödet och den kraftiga dressingen (45 kr).

Förrätterna är sedan rejäla. Fin smak har det grillade brödet med kronärtskocksbottnar, parmesan och tapenade (85kr), men undvik Halibut poke style som består av marinerad hälleflundra hackad med nori, cashewnötter och avokado. Den är ingen amerikansk variant av chevice utan smaken drar snarare åt mimosasalladshållet och trist 60–70-tal (125 kr).

Den inkännande KK-läsaren börjar nu möjligen känna hur en vaxad haklapp tycks växa ut runt hens hals. Helt korrekt. Det gör vi också. Rätt efter rätt är söt, mild, mjölkig och barnmatslik.

Huvudrätterna då? Jo, först blir vi riktigt glada av Grilled steak o frites som i menyn rankas som Marcus Samuelssons favorit. Perfekt grillad serveras den med rostad tomatsallad, kryddig bearnaise och pommes frites – en köttklassiker som håller toppklass (335 kr). Men i en annan av Samuelssons paradrätter, Buttermilk fried chicken, är vi tillbaka till barnmatsbuken igen. På en liten träbricka kommer den fadda kycklingen med smaklös potatiskräm, en skål majs som smakar stuvat och, äntligen, lite kryddigare tomatsås (175 kr).

American Tables hamburgare är en hög konstruktion med rejält hamburgerbröd, rödlöksringar, smält ost, tomat, saftiga baconskivor och hemrörd ketchup (195 kr). Själva burgaren är gjord på gott kött, rosa i mitten men så hård utanpå att den måste ha kommit från en alltför het häll. Däremot ett plus för den lilla portionen med frasiga, utmärkta pommes serverade i frityrnät.

Väl framme vid desserterna frossar KK däremot mer än gärna i söta och grälla amerikanska drömmar. Peanut butter jelly sandwich består av två ljumma snittar a la fattiga riddare som vilar intill smaskiga jordnötskolabitar, ljuvlig hallonsorbet och fyllig citroncurd (115kr). Den som vid det här laget vill dra ner på sockerintaget kan nöja sig med Snow ball, en pingisbollsstor tryffel, mörk och krämig, omgiven av ett frasigt skal rullat i florsocker och med några droppar lönnsirap (45 kr).

En kväll på American Table är som en tur med berg-och-dal-banan på Coney Island – vissa rätter stiger till solklara fyror och andra störtar ned mot treor och tvåor. Personalen är omhändertagande, vinlistan innehåller många roliga amerikaner och lokalen med de höga fönstren ut mot Norra Bantorget har en behaglig global känsla. Och det är besynnerligt att våra smaklökar upplever de söta smakerna som så framträdande. Ingen kan ju säga att det amerikanska smakspektrat ligger speciellt långt från vårt hamburgertuggande land. Men vi är högst tveksamma till om vi vill ha det på krogen när vi vuxenäter.

Läs tidigare krogtester: Krogkommissionen 2012