När man kliver nedför trappan till medeltidskrogen Sjätte tunnan är det meningen att man ska förflyttas tillbaka till år 1435, året då Engelbrekt Engelbrektsson utsågs till svensk rikshövitsman. Inredningsmässigt innebär det stenvalv, bänkar och bord av träplankor och en hel massa stearinljus. Närmast nedanför trappan finns baren (inte att förväxla med Bakfickan bredvid), medan matgästerna håller till längre in i lokalen.
Musiken som spelas är genomgående oldies – fiddlor, vevlira och säckpipa – och personalen smälter väl in i omgivningen, klädda i hosor och särk som de är.
Bartendern verkade vid ett besök just ha kommit tillbaka från Medeltidsveckan i Visby, av en smyglyssnad konversation att döma: ”Jag skötte ju om allt som exploderade på slagfältet så jag hade väldigt, väldigt roligt.”
Gästerna på Sjätte tunnan är en brokig blandning av turister, barnfamiljer och en del långhåriga och skäggiga män i heavy metal-tröjor. Ett ställe för att sitta och sippa lyxiga drinkar är det definitivt inte, däremot är det ett bra hak för folk som gillar rustik inredning, murrig belysning och saknar Gycklargruppens blogg. I baren erbjuds en rad olika ölsorter, främst sådana med rustika och ålderdomliga etiketter som till exempel Gambrinus, men framför allt förstås mjöd (69 kr). Går man hit är det den som drar.
Den som aldrig druckit mjöd tidigare kan nog behöva en tillvänjningsperiod för att lära sig uppskatta det. Doften är diskret och första klunken smakar i någon bråkdel av en sekund som vanlig, mild öl, när plötsligt en söt bismak slår till. Den drar lite åt haschhållet och det kan krävas ett halvdussin följdklunkar innan man intalar sig att det där med mjöd kanske inte är så dumt ändå.
Läs om fler turistställen: Absolut Ice Bar.
BARKOMMISSIONEN 13/8 2009