Lyran når man till fots, nedifrån stigen längs sjön, med bil eller t-bana (Bredäng plus promenad) eller med båt till Mälarhöjdsbadet. Huset byggdes år 1867 som sommarbostad åt två kulturmecenater, som bjöd dit dåtidens mesta kulturjeppar (som Selma Lagerlöf och Henrik Ibsen). På 1960-talet togs huset över av Lewi Pethrus stiftelse som gjorde kafé av stället. Fik är det fortfarande, med topp-utsikt.
Och det smakar bra. Räkmackan är en höjdare och
salami/brieciabattan välfylld, men brödet är rätt trist. Bland godsakerna idel smask: kanelbullar, cheesecake, hallonmoussetårta och apfelstrudel, allt i stora snygga bitar. Och hemgjorda biskvier! Kaffekvaliteten varierar, och ibland blir disken stående på borden lite länge.
Smått absurt blir det när ett band totalt befriat från självinsikt sjunger Ulla Billqvist-låtar med närmast frireligiös entusiasm. Tur att kaféet är så stort att man kan undvika skönsången – i övrigt är det nämligen få ställen som slår miljön.
KAFÉKOMMISSIONEN 18/6 2004