Stället är så oansenligt att det finns folk i området som knappt sett det fast det funnits i många år. Oansenligt är också inredningen, från kyldiskar till mömblemang och affischer (boxning, Hendrix, Aston Martin och Miles). Acid Jazz-skylten förvarnar oss om vad stereon ska hosta ut och mycket riktigt blir det Galiano som får ackompanjera lunchen.
När det gäller engagemanget om maten växer Pecorino. Maten är vällagad och bitvis mycket god, exempelvis chévreost, honung, pinjenötter och hemlagad mumsig pesto gratinerat på bröd. För att inte tala om den fantastiska getostlasagnen. Kaffe i termos är gratis men lankigt, latten är okej. Maximal smak på minimal yta. Prisvärd och mättande lunch på ett avslappnat och ostajlat kafé med hemma hos-känsla. Är man på riktigt gott humör kan man efteråt slänga bort några tior på Mickes skivor strax bredvid.
KAFÉKOMMISSIONEN 6/2 2004