Rendez-vous är något så ovanligt som en kvarterskrog utan kvarter. Allt, från den traditionellt franska menyn till det personliga bemötandet och de hyfsade priserna, signalerar att det här framför allt är ett ställe som folk i området slinker in på för ett glas rött och kvällens husman.
Haken är bara att lilla Apelbergsgatan, inklämd bakom Sveavägen och Kungsgatan, ligger i ett av Stockholms mest anonyma och minst befolkade områden. Att någon alls hittar hit får nog tillskrivas krogens grundmurade rykte, som snarast tycks ha förstärkts sedan senaste ägarbytet – även en vardagskväll är det påfallande stimmigt i den lite lunchtorftiga lokalen.
Det är precis som det ska vara. De bästa franska krogarna ligger ju sällan längs de breda boulevarderna, utan hittas ofta bakom anonyma dörrar på tysta bakgator. Här finns de vardagliga, prisvärda restauranger man som turist bara kan drömma om att hitta.
Den sparsmakade inredningen bidrar inte bara till en avslappnad atmosfär, utan låter också maten behålla sin lyskraft. På Rendez-vous kan man njuta av patinerad fransk trivsel utan att känna sig alltför för klichéaktigt bohemromantisk. I stället för franska chansons spelas lågmäld amerikansk rock. Medelåldern är hög, klädseln anspråkslös. Man förväntar sig närmast en skymt av Stig Claessons ande vid något av hörnborden, framför en väl tilltagen rödvinskaraff.
Som stilenlig entré är gratinerade sniglar provençales (90 kronor) en svårslagen klassiker – om så bara för känslan som följer med att få använda en riktig snigeltång. Molluskerna serveras traditionsenligt i snäckskal som ligger strandade i ett hav av vitlökssmör. De små vännerna är varma och mjälla, men kunde gärna ha bäddats ner under ett tjockare täcke av persiljehack.
Chèvre chaud på vinteräpplen med pinjenötter och machesallad (90 kr) är gjord av en köksmästare med god relation till sin ugn. Getosten är varm utan att vara smält och vilar på en perfekt ugnsbakad äppelskiva. Brioche med hyvlad anklever, baconhack och söt reduktion på det sherryliknande vinet PX är en generös portion, även om den äggstinna briochen mer liknar en fattig riddare på dagis (115 kr).
Den grillade tonfisken niçoise har fått ligga aningen för länge på grillen, åtminstone om man föredrar sin tonfiskkotlett klarröd i mitten. Men firrens förlorade lyster vägs upp av en ovanligt genomarbetad sallad med haricots verts, sardeller, halverade vaktelägg och läckert ugnsbakade körsbärstomater (205 kr).
Som förväntat är det kötträtterna man ska satsa på i denna franskimporterade miljö. Surprise de chef för 245 kronor är ingen överraskning alls, utan en perfekt tillagad tournedos med en redig klick kryddsmör, pommes frites och en väl syrlig tomatsallad. Gårdsgriskotletterna, elegant styckade med långa ben, är vackert rutgrillade. Ett slappare kök skulle ha nöjt sig med tillbehören stekt potatis och senapssås, men ett bonusglas med sallad på färsk spenat, valnötter och mogen roquefort förgyller denna prisvärda varmrätt (185 kr).
Efterrrättsmenyn är en sötsaksfestival. Två personer kan för totalt 190 kronor få en avsmakningsmeny på totalt sex minidesserter. Crème brûléen stabiliserar sig inte i sin lilla skål – under det frasiga sockertäcket finns bara sås – men annars erbjuder menyn en hel räcka känsligt tillagade godsaker. Två höjdare är hallon och vit chokladparfait och chokladmousse med halloncoulis.
Rendez-vous serverar kärleksfulla rätter utan att göra så mycket väsen av dem. Personalen är behagligt opretentiös, men flackar oroligt med blicken –viljan att vara alla gäster till lags gör paradoxalt nog att man som gäst kan känna sig osedd och nonchalerad.
För den som vill ha ett stycke Vardags-Paris mitt i hjärtat av Kontors-Stockholm är Rendez-vous ändå en trevlig bekantskap. Det är inte överdrivet romantiskt, men tillräckligt avskilt för en lite hemlig tête-à-tête bortom allfarvägarna.
KROGKOMMISSIONEN 7/5 2009