”En obestämd eftermiddag i slutet av augusti gick en pappa omkring i sin trädgård och kände sig onödig.” Så står det på en av lapparna i en svart koffert på utställningen ”En egen värld – Tove Jansson och Mumindalen” som pågår på Konserthuset.
Det är första meningen i Tove Janssons ”Pappan och havet”. I kofferten finns även inledningarna till alla hennes andra Muminböcker – som kuriosa, men också som inspiration till besökarna som vill skriva en berättelse men har svårt att komma i gång.
Här finns dessutom ett pedagogiskt material, producerat av Anna Ribbing, som ska hjälpa barnen att bygga upp en egen sagovärld: Vad heter världen och vilken årstid är det där? Hur ser huvudpersonen ut och vad drömmer den om? Hur ser huvudpersonens familj ut – finns det kanske någon som kommer och går? Ett husdjur eller någon som är väldigt gammal?
Intill finns en gigantisk skogsbild på Mumintrollen och de andra och framför bilden är en lägereld uppriggad med mjuka grå dynor som stenar. Här kan man slå sig ner och läsa böckerna om Tove Janssons Muminvärld, som är skapad med mycket fantasi i en filosofisk, humoristisk och samhällskritisk anda. En värld bebodd av figurer såsom hatifnattar, mumintroll, en Filifjonka, en Sniff och en Lilla My.
På en av utställningens skärmar kan man läsa om deras karaktärer, studera deras utseende och attribut, för att sedan gissa vems ägodelar det är som ligger i vilken monter. På en annan skärm har illustrationer från de olika böckerna ramats in. Såsom då Hemulens moster på rygg och med ben och armar i vädret blir bortförd av små klippdassar i tusental, eller då Mumintrollet blir ett med en snöstorm.
Här står ett japanskt turistpar och kikar igenkännande. Mumintrollen är väldigt populära i Japan och där kan Mumintrollet även vara ljusblått i filmerna. Från början var Mumintrollet svart och smal och namnlös i tavlor av Tove Jansson, för att sedan bli en vit och smal figur vid namn Snork, som ackompanjerade Tove Janssons signatur när hon skrev för den satiriska och nazifientliga tidskriften Garm. Sedan blev den vita figuren ett Mumintroll och en litterär gestalt. Ju kändare han blev, desto tjockare blev han. Detta lilla Mumintroll, som man får veta inte är större än en telefonkatalog, har människor i alla åldrar upptäckt tjusningen med. Det fina med Muminböckerna är ju att de kan läsas på så många olika plan, med stor behållning för både vuxna och barn.
”En egen värld – Tove Jansson och Mumindalen” är en vandringsutställning som är producerad av Folkets hus och parker. Den visas i Konserthuset i Stockholm alla dagar kl 11–17 till och med den 18 juni.