Skärande gallskrik innan maten kommit in på bordet, högljudda protester mot en tallrik ledsen spagetti och en uttråkad unge som vill gå hem innan man ens hunnit smaka på maten, än mindre hälla i sig det vin som krävs för att man ska kunna strutsa alla menande blickar.
Har man upplevt ett restaurangbesök från helvetet skaffar man antingen barnvakt nästa gång eller låter bli att gå ut och äta tills barnen vuxit upp. Men måste det vara så?
Det sägs att på restauranger i Italien, Franrike och Spanien ser man ofta barn som sitter med vid borden till sent på kvällarna. Kanske är det en kulturfråga att sådant sällan händer här, kanske är de bättre på att uppfostra sina barn. Men kanske kunde också krögarna i Stockholm – inte minst av hänsyn till övriga gäster – göra något för att barnanpassa sina restauranger?
Annette Brandt, redaktör på barnsemester.se och mamma till fyra barn, tycker att svenska restauranger i allmänhet är dåliga på att ta emot barn. På sin sajt har hon sammanställt en inspirationslista över några barnvänliga förebilder i andra länder.
Bland exemplen finns familjerestaurangen Kinderkookkafé i Amsterdam där barnen får ta beställningar, duka, vara kockar och sedan servera sina föräldrar. I London finns ett ställe där barnmaten kommer in först. Sedan dukas bordet av och barnen springer in i avskärmade, kameraövervakade lekrum. Medan föräldrarna sitter och äter i lugn och ro kan de samtidigt hålla koll på sin lilla Kalle eller Lisa via plasmaskärmar i restaurangen. Ytterligare ett exempel är Two boots i New York, där barnen får en klump pizzadeg att greja med i väntan på maten.
Vad är det viktigaste inslaget på en barnvänlig restaurang?
– Det mest kritiska är tiden från det att man kommer till restaurangen tills maten kommer in på bordet. Då kan det vara hungrigt och mycket skrik och gnäll. Om man då får en burk med kritor och lite papper på bordet är mycket vunnet, för en ganska låg insats. Sånt har man alltid på restauranger i New York och lite större städer. Om det sedan finns ett litet lekrum är det förstås ett plus, säger Anette Brandt.
Att det finns en särskild barnmeny tycker hon inte är något måste, utan hellre att man kan beställa mindre portioner av vuxenmaten. Men om det finns en barnmeny tipsar hon om att restaurangerna borde foga in bilder på maten i menyn, så att barnen får lättare att välja vad de vill ha.
Ett annat barnanpassat inslag är en liten låg toalett med handfat i barnhöjd.
– Det är mest en gest, men det är lite roligt, känns extra välkomnande och barnen tycker det är kul. Ett sätt att visa att de gillar att man är där.