Fyra tjejer åker på möhippa till Las Vegas och blir asfulla och helt wild’n’crazy, liksom. De vaknar upp i sin lyxsvit med värsta minnesluckorna nästa morgon.
I vardagsrummet kacklar en höna som om den var på rymmen från en Emir Kusturica-film. I badrummet morrar en levande tiger. En liten bebis är parkerad i garderoben.
Och tänk, den präktigaste av dem har gift sig på fyllan med manlig strippa/eskortkille som dessutom är nybliven pappa (därav bebisen). Men hey, bruden som ska gifta sig är spårlöst försvunnen och det blir himla bråttom att hitta henne.
En våldsbenägen miniasiat med handväska jagar dem och vill ha tillbaka sina stulna pengar.
Dessutom dyker självaste boxningsdemonen Mike Tyson upp på hotellet och vill ha tillbaka sin tiger. Vilket präktigt fylleslag.
Låter det inte härligt galet, liksom?
Nog med ironi.
Det är klart som ren vodka att det är fyra killar (och en tjejstrippa) som ”Baksmällan” handlar om. Vi skriver nådens år 2009 men inte en käft skulle göra en bred komedi om fyra brudar som drar till Las Vegas, har en helhelg och blir bakfulla.
Det är rätt beklämmande när man tänker på det.
Därmed inte sagt att inte ”Baksmällan” är rätt rolig, håller ett galet tempo genom hela filmen och prickar in oväntat komiska scener med stor tajmning.
Sexskämten är kanske i lite grövsta laget för den mentala 12-åringsnivån, men det lätta och rätt gladlynta tonfallet höjer vulgonivån på ett välgörande sätt.
Den helskäggige, rundlagde Zach Galifianakis, som spelar den blivande brudgummens nya svåger, är ett fynd i komikerfacket: hans lite queera, psykiskt instabila och lätt mutistiska rollfigur skapar oro i det övriga killgänget som alla inordnar sig i regelsystemet för hur grabbigheten ska uttryckas.
Mike Tyson skulle eventuellt också kunna ha en framtida komikerkarriär.
I alla fall är det väldigt underhållande när han diggar Phil Collins ”In the air tonight” och tvingar det bakfulla killgänget att sjunga med i refrängen.
En annan komisk höjdpunkt är när två sura snutar, vars polisbil blivit stulen av det partajande gänget, parodierar just den typen av människor som kommer till Las Vegas för att ”släppa loss”.
En scen som för tankarna till Doug Limans fina nittiotalskomedi ”Swingers” där Jon Favreau och Vince Vaughn spelar två olyckliga wannabeskådisar som drar till Vegas för att glömma sina sorgliga karriärer (det går så där).
Oavsett hur många filmer det gjorts om den glittriga ökenstaden, kan man i alla fall konstatera att Las Vegas förblir ett tacksamt ställe att spinna komiska eller dramatiska filmdrömmar omkring.