Inledningen till ”Behandlingen” går inte av för hackor. En märklig, amerikansk konsult i personlighetsutveckling framträder för en stor publik och golvar den med sin sliskiga karisma, en bisarr blandning av fysisk otymplighet, extrem närvaro, backslick och svarta solglasögon inomhus. Känslan är att en så bisarr person bara måste ha ett intressant budskap. Men när mannens publika metoder börjar övergå i grova, halvsexuella integritetskränkningar vänds publikens förtjusning i skräck.
Klipp till svenske Roy, en medelålders man brutalt på kant med tillvaron. Ryggen krånglar, humöret och självförtroendet är i botten. Roy har inte jobbat på länge – och ger inga signaler om att han har några förutsättningar för att övergå till ett normalt liv igen. Frugan (Eva Fritjofson) kämpar och peppar, men är på gränsen till att knäcka ihop hon också. Hon är så desperat att hon öppnar dörren för en ung man som säger sig kunna lösa Roys problem med hjälp av en innovativ behandling på ett ”hem” ute på landet. Roy vill förstås bara säga nej, men en hotande skilsmässa driver honom ändå i armarna på den mystiske ynglingen vid namn Carl.
”Behandlingen” av den konstutbildade manusförfattaren/regissören Johan Jonason ingår i Rookieprojektet, en lågbudgetsatsning med det dubbla syftet att funka som växthus för yngre regissörer och samtidigt producera långfilm för en betydligt billigare peng än normalt. Formspråket är rått och konstlöst, ett visuellt rätt-upp-och-ned-berättande utan extravaganser.
Idémässigt blir det lite vagare. Jonason är något intressant på spåren när han skildrar den själsliga resa som Roy trots allt genomgår där ute på landet tillsammans med Carl som utsätter honom för en konstifik terapi bestånde av fysiska prövningar och lite halvmobbning. Att den elegante, coole Carl verkar brottas med sina egna demoner ger en viss thrilleraktig mersmak. Men sedan tar det stopp. Jonason kommer inte riktig längre och man undrar vad han egentligen vill säga om den business som slår mynt av människors vilsenhet i tillvaron.