Det är någonting med den där klacksparken – jag kan inte ta den på allvar. Och det är kanske inte heller meningen. Jag har nog däremot alltid tagit monarkin på största allvar. Oscar Hedins film är en klackspark.
Filmaren och journalisten Oscar Hedin har letat upp fyra män som alla påstår att de har blått blod, det vill säga är släkt med det svenska kungahuset. De hävdar alla att de är äkta Bernadotte, genom att vara oäkta. De kräver ett erkännande.
Motiven skiftar: Norske Fred vill ha ett erkännande, en titel och lite apanage kanske. Det visar sig att hans historia är tunn, lankig och så småningom osann. Ett dna-test får honom på fall, han är inte släkt med Bernadottarna. (Ja, han kommer givetvis att tro det under resten av sitt liv, oavsett labbresultat – i slutet av Oscar Hedins film hävdar Fred att han är utsatt för en omfattande komplott.)
De andra männen har inte riktigt samma själviska motiv, Oscar Hedin berättar deras historier som ett granskande reportage, det är målande, men färglöst.
Vad är Oscar Hedins motiv? Historierna om det kungliga hyckleriet är ju genomgående, om varje kung och drottning kan det 10, 20, 30, 40 år senare avslöjas pikanta detaljer. Är ”Blått blod” en satir? Eller ett avslöjande? Eller ett påstående?
Helt omöjligt att veta. Det finns givetvis ingen enda kunglighet i historien som inte döljer diverse lort, har gömt undan sitt byk, oäkta barn, homosexualitet, lönnmord, skörlevnad.
Det ingår i jobbet. Man kan göra exakt vad man vill som kung, ingen kommer att trycka skiten. Där har vi ju ett knäck!
Om vår nuvarande kung florerar det mängder av historier och rykten, precis som om alla i hans ställning. Historierna är särskilt vitt spridda på tidningsredaktionerna, allt från säkra källor. Och allt är givetvis omöjligt att publicera. Det handlar som sex, droger, hemliga lägenheter – Säpo ser till så att ingen läcker. Så sägs det.
”Blått blod” är slarvigt ihopkommen, och jag tror som sagt att bristen på allvar är det största problemet. Oscar Hedin berättar om kungar som spritt sin säd, för 100 eller 200 år sedan, därpå köpt sig tystnad. Jaha.
Det är att slå in en öppen dörr. Jag hade nog förväntat mig mer av ett sådant här ”avslöjande”. Vem i hela världen visste inte om att kungar knullade runt i kraft av sitt majestätiska överjag – och sedan gav fan i konsekvenserna? Det är en av världens äldsta sanningar.
Hade Oscar Hedin vågat berätta allt han vet, och hört, hade det blivit en helt annan film. Nu gömmer han sig, precis som vi andra, i historiens skrymslen. Vem vågar dra den ultimata Carl XVI Gustaf-historien? Ingen. Den kommer år 2045.