Superjycke på drift. Läckra animationer och högt tempo ger kvalitet i "Bolt".
I nöjesindustrin som den här filmen parodierar är det viktigt att kunna presentera, eller ”pitcha”, nya manus med så få ord som möjligt. ”Bolt” pitchades antagligen som ”tecknad ’Truman show’ med gullig hund i stället för Jim Carrey”. Det låter obegripligt korkat men resultatet blev bra.
Bolt är en genmodifierad superjycke som kan framkalla jordbävningar med sitt vovvande och skjuta laserstrålar med ögonen. Han vet inte att han spelar huvudrollen i en tv-serie.
Efter varje inspelning blir Bolt inlåst i en husvagn. En dag ramlar han ner i en kartong och skeppas till New York. Där inser Bolt snart att han är en helt vanlig hund utan superkrafter. Att ta sig hem till Hollywood blir svårt men han får hjälp av Stumpan, en gatusmart Manhattankatt och Roffe, en knubbig hamster som avgudar Bolts tv-serie och skriker att allt är ”maxat”.
Historien om hjälten som tvingas acceptera att han saknar superkrafter har vi sett i ”Toy story”. Historien om det gulliga djuret som försöker hitta hem har vi sett i varenda barnfilm sedan ”Lassie på äventyr”. Manuset är med andra ord förutsägbart. När djuren dansar till en smörig countrydänga på temat ”borta bra men hemma bäst” önskar jag att Dr Dolittle dök upp med en avlivningsspruta.
”Bolt” räddas av läckra animationer (New York är nästan lika stiligt som Paris var i ”Råttatouille”) och ett högt tempo. Dubbningen är inte heller så dum. Särskilt inte duvorna som pratar Rinkebysvenska och Fredde Granberg, vars spattiga röst passar hamstern Roffe.