Hjärndöd thriller om övervakning.
Den bästa actionfilm som gjorts om övervakningssamhället är ”Enemy of the state” med Will Smith. ”Eagle eye” försöker förgäves skapa samma paranoida spänning med hjälp av uttjatad hitech-estetik och ett debilt manus (som märkligt nog baserats på en Steven Spielberg-idé).
Intellektuell finess premieras förstås inte i actiongenren, men de logiska luckorna i ”Eagle eye” är så stora att inga CGI-explosioner i världen kan dölja dem.
Shia LaBeouf spelar Jerry, en slacker som kommer hem och upptäcker att någon har fyllt hans bostad med automatvapen och bomber. Mobilen ringer och en kvinnoröst meddelar att lägenheten kommer att stormas av CIA inom trettio sekunder. Jerry grips men lyckas fly efter att ha fått instruktioner via telefon. En vild jakt tar sin början och Jerry klarar sig genom att lyssna på rösten i mobilen. Den tillhör någon som ser allt, hör allt och kan styra elektroniken i allt från faxmaskiner till bombplan. Så länge åskådaren inte vet om Jerry har värvats av terrorister eller regeringen är det hyfsat spännande. Sedan avslöjas skurken och ”Eagle eye” blir plågsamt korkad.
Filmens budskap är att åtgärderna som tas för att försvara friheten kan bli ett hot mot densamma. Men i slutändan säger historien lika lite om massavlyssning som ”Armageddon” säger om rymdforskning. ”Eagle eye” är så hjärndöd att jag misstänker att amerikanska regeringen har sponsrat projektet för att allmänheten ska lära sig att övervakning är ett lika försumbart hot som rymdvarelser.
Fredrik Strage