Alan Parkers ”Fame” (1980) nominerades för sex Oscar och tog ett fast grepp om en hel generation. Plötsligt ville alla gå på New York School of the Performing Arts. I filmen följde vi ett antal skitiga jobbiga tonårsöden: Dansören som var analfabet, komikern som nådde framgång och sjönk ner i drogträsket, skådespelaren som tvingar sig själv ur garderoben, sångerskan som strippar åt en snuskig fotograf. Deras öden vävdes ihop med sång och dans och ett opolerat bildspråk. Filmen var fantastisk.
Kevin Tycherons ”Fame” (2009) har bara titeln och filmens uppdelning gemensamt med sin förlaga. Under vinjetterna: Freshman year, sophmore, junior och senior year har Tycheron tagig allt som kändes äkta i originalet och skrubbat bort det med lut och stålborste. Kvar blir en film som mer liknar den småtöntiga tv-serie som var en spinoff från Parkers original: En skola full av tonåringar utan finnar eller svett som alla kan dansa och sjunga och inte lider nämnvärt av något alls.
Varför en nyinspelning gjorts på en film som redan var nära på perfekt är dock inte så konstigt. Nya ”Fame” passar som fot i ballettsko med rådande tv-trender. ”Idol”, ”So you think you can dance”, ”Britains got talent” har trissat upp intresset för unga oerfarna talanger. Att göra en ny ”Fame” är rent av ett genidrag. Att göra denna film utan att se originalet är dock ett stort misstag. Hade Tycheron hårdpluggat Parker skulle säkert nya ”Fame” vara mycket intressant. Tycheron verkar dock mycket lat. Han kunde hyrt, köpt, laddat ned originalet, eller bett sin assistent göra det.