Se inte ”From Paris with love” om du är sugen på kyssar i Eiffeltornet och petting på Pont Neuf. Det är ingen kärleksfilm utan ett hjärndött actionspektakel av Pierre Morel (kidnappningsdramat ”Taken”). Manuset har skrivits av Luc Besson, vars namn förr i tiden förknippades med sofistikerad, fransk action. Den här gången har han spånat fram ett pubertalt äventyr som till och med är dummare än hans egna nollnolltalsfilmer.
I centrum står en ung, amerikansk diplomat, spelad av Jonathan Rhys Meyers, som drömmer om att bli hemlig agent. Han utför enklare tjänster åt CIA och får en dag i uppdrag att hjälpa mästerspionen Charlie Wax (Travolta) som anländer till Paris. Till skillnad från sina kolleger i underrättelsetjänsten är Charlie Wax inte särskilt diskret, utan börjar omedelbart krascha bilar, spränga hus och skjuta ihjäl kinesiska knarkbaroner som på något vis (det förklaras aldrig) är kopplade till muslimska terrorister.
John Travolta verkar, till skillnad från filmskaparna, begripa att storyn är helt osannolik och fyller därför rollen med absurt mycket testosteron. Genom att maximera antalet slagsmål, biljakter och bomber försöker regissören Pierre Morel dölja de logiska luckorna. Men det är inte tillräckligt högljutt och våldsamt för att man ska ha överseende. Travoltas väktarskägg och Rhys Meyers fjolliga tangorabatt är de enda underhållande specialeffekterna.
Kanske är det förmätet att önska sig realism i actionfilmer men det behövs i alla fall en intern logik.
"From Paris with love” känns som en sinnesslö tolkning av ”24” eller Jason Bourne-filmerna – gjord av fransmän som saknar Hollywoods känsla för popcornunderhållning och tycker att de är smarta när de får Travolta att mumsa på en ”royal with cheese”, hamburgaren som han pratar om i ”Pulp fiction”.
Näst efter ”Rush hour 3” är ”From Paris with love” den larvigaste actionfilm som någonsin spelats in i den franska huvudstaden.