Smådjurskulten inom den animerade familjefilmen går vidare mot en alltmer tvivelaktig framtid (med undantag för den fräne hamstern Roffe i ”Bolt”). Vad sägs om en specialtränad grupp pratande marsvin som skickas ut för att göra fullvuxna FBI-agenters jobb? Inte världens bästa idé faktiskt, även om marsvinen är söta och har en massa fiffig utrustning som skulle göra själve James Bond grön av avundsjuka.
G-Force skickas ut på det osannolika uppdraget att infiltrera hemmet hos en halvgalen miljardär (Bill Nighy) som drömmer om att all världens hushållsmaskiner ska kunna kommunicera digitalt med varandra. Men uppdraget visar sig vara större än så. Miljardären har en underjordisk partner vars hemliga agenda visar sig vara en hemlig krigsförklaring mot hela mänskligheten. Marsvinens tränare Ben (Zach Galifianakis från ”Baksmällan”) och hans assistent (Kelli Garner som är så lik Mat-Tina att man tror att hon ska utbrista ”jättegott” hela tiden) får dessutom problem med sin uppdragsgivare FBI som inte tror på marsvinsagenterna.
Låter det krångligt? Det är det. Och trots en hel del spännande smådjursaction är det ingenting som fastnar i minnet – i synnerhet som djuren är så karaktärslösa att man inte riktigt orkar bry sig om dem. Kvalitetsskillnaderna mellan de omsorgsfullt och kärleksfullt genomförda Pixar-filmerna och nästan allt annat inom den animerade filmen blir allt större. Och det går faktiskt inte att rädda låg kvalitet med 3D – hur mycket föremål som än far som projektiler genom biosalongen.