Snyggt porträtt av en politisk koloss.
Måns Månsson blev för några år sedan med rätta uppmärksammad för kortfilmen ”Kinchen” (2005), en originell svartvit dokumentär om sportkommentatorn Lasse Kinch under ett hockey-VM i Tjeckien.
På sätt och vis tar den här filmen vid där ”Kinchen” slutade – Måns Månsson har ytterligare renodlat sin stil, skaffat sig ytterligare korn i bilden, det är skuggigt och mörkt, kanske dovt är bättre. Långa tagningar, ofta bara en inställning, det var länge sedan tystnaden var så talande i en svensk film.
Bra är det i alla fall, svettigt, svårt, men snyggt. Svårfångat – med skärpa. Måns Månsson är väldigt besvärlig att ringa in, kanske skall vi göra honom den tjänsten att avstå helt från det försöket? Det är sällan man ser ett så helt eget uttryck.
Och även om Måns Månsson följer H:r landshövding i Uppsala län, Anders Björck, handlar filmen egentligen om något helt annat. Det blir inget porträtt av Anders Björck, vare sig som politiker eller människa, det blir ett porträtt av en position, en politisk kloss, en politisk klass. Landshövdingen inviger, håller tal, äter snittar, dricker ett glas skumpa, planerar, inviger, håller tal, äter snittar, dricker ett glas skumpa, planerar, inviger, håller tal…
Det är klart att man kan läsa in ett slags tomhet och ödslighet, makt och ensamhet om man så vill, men det är mer hela klimatet Måns Månsson vill åt. En av de intressantaste politiska skildringarna på många år.