I min vildaste fantasi” är en komedi om självförtroende. Det är inte så ovanligt, komedier handlar inte sällan om en loser (ofta man) som efter ett antal turer i förnedringsträsket blir en vinnare mot alla odds. I synnerhet i den aktuella ”bromantiska ko­medin” som har fokus på homosocialitet. Ovanligare är att den verkligen fokuserar på frågan om hur en människas självbild formas och hur väsentligt det är att den bilden är positivt laddad. Jag gillar den undertexten i ”I min vildaste fantasi”, liksom jag gillar att filmen är  välskriven och rapp i dialogen (inte på högs­ta nivå, men ändå) och har en ovanlig charmigt skranglig, illa tandreglerad antihjälte i huvudrollen – spelad av Jay Baruchel som figurerat i åtskilliga Judd Apatow-­komedier.
Men där tar poängen slut.

Allt som har med Kirk att göra är lika trist som att köpa hushållspapper. Han jobbar som flygplanskontrollant, lever ungefär samma liv som på gymnasiet och försöker få tillbaka sin gamla tjej Marnie. Inte så festligt. Så en dag dyker superheta Molly (den stelt leende Alice Eve som spelar den behålösa barnvakten i ”Sex and the city 2”) upp i säkerhetskontrollen. Hon, tiopoängaren, fastnar under över alla under för Kirk. Fast han är ju bara en fem­poängar, enligt hans inte så schyssta kompisar. Och eftersom Kirk fått höra från barnsben av sin psykstörda familj att han inte duger till något annat än dörrmatta så blir det förstås grus i kärleksmaskineriet.

Man hoppas att något överraskande ska hända, men det mesta är bara gammalt lånegods, som att till exempel att Molly är styrd av en lika konservativ kontrollfreakspappa som Robert de Niro i ”Släkten är värst”. En scen är genuint roligt, det är när en närmast lobotomerad Kirk ger sig av med sin konstiga familj för att resa till underhållningsparadiset Branson (jag googlar fram att det ligger på riktigt utanför Springfield i Missouri). De är alla klädda i likadana orange t-tröjor. En stark bild för hur grupptryck och kollektiv förnedring sänker ett redan rekordlågt självförtroende. Den där familjen hade förmodligen varit stoff till en betydligt roligare och mer störd komedi.