En man i Costa Rica gråter av lycka efter att ha fångat Nicko McBrains trumpinne. En präst i Brasilien visar sina 162 Iron Maiden-tatueringar. En ung flicka i Japan berättar att hon vill bli adopterad av basisten Steve Harris.

Svenska Iron Maiden-fans hävdar ofta att de är världens mest hängivna. Men det brittiska hårdrocksbandet har beundrare i andra delar av världen som får de blågula supportrarna att framstå som en stillsam balettpublik.

”Flight 666” skildrar den första delen av Iron Maidens världsturné 2008 då gruppen hyrde en egen Boeing 747 för att hinna med 23 konserter i 11 länder på 45 dagar.

Pilot var sångaren Bruce Dickinson.

Regissörerna Sam Dunn och Scot McFayden har tidigare legat bakom ”A headbanger’s journey” och ”Global metal”, två dokumentärer som visar hur internationell hårdrocken är jämfört med andra genrer. I jämförelse med dem är ”Flight 666” platt och oinspirerad som en skivbolagsproducerad pr-film. Iron Maiden har finansierat projektet och framställs som sorglösa mysgubbar – vilket de säkert är, men efter psykologiskt djuplodande rockdokumentärer som ”Dig!” och ”Some kind of monster” förväntar man sig lite mer dramatik än att trummisen träffas på armen av en golfboll eller att medlemmarna drabbas av jetlag.

Liveklippen är maffiga, förstås, men Sam Dunn (som är både rockjournalist och antropolog) borde ha analyserat fenomenet Iron Maiden i stället för att bara visa tusentals brölande fans som gör djävulstecken.