Torftig terror på varuhus.
De amerikanska nyinspelningarna av asiatiska skräckfilmer hade gärna fått ta slut efter ”The grudge” (som kunde mäta sig med originalet) och ”The ring” (som faktiskt överträffade den japanska förlagan). ”Mirrors” är baserad på den sydkoreanske regissören Sung-ho Kims ”Geoul sokeuro” och så kass att den inte ens pressvisades i USA. Filmen lider av logiska luckor, lökig dialog och vålnader som spelar i samma division som Lilla Spöket Laban.
Kiefer Sutherland är en alkad, pillerpoppande expolis som börjat jobba som nattvakt. Han bevakar ett utbränt varuhus på Manhattan. Eftersom det inte finns någon elektricitet i kåken måste han gå runt i de mörka korridorerna med ficklampa. Snart märker han att det är något lurt med speglarna i provrummen. Bakom deras glas döljer sig ondskefulla krafter.
Sutherland är bra på att se svettig och stressad ut. Likt en paranoidschizofren version av Jack Bauer i ”24” springer han runt och varnar folk för speglar. Men handlingen är så klumpig – och spökscenerna i varuhuset så förutsägbara – att det efter ett tag blir lika torftigt som att titta på någon annan som spelar skräcktvspelet ”Silent hill”.
Den franske regissören Alexandre Aja, som räknas till Hollywoods morbida ”splat pack”, lyckas inte kompensera för manusbristerna med hjälp av blod. Bortsett från en scen där en kvinna i ett badkar sliter av sig käken finns inga chocksekvenser av den typ som räddade Ajas nyinspelning av ”The hills have eyes”. ”Mirrors” är ännu en tafatt tolkning av asiatiska fasor.