Strandidyll utan spänning.
Käcka elvaåringen Nim (Abigail Breslin) bor med pappa marinbiologen på en isolerad Stillahavsö, där hon spelar boll med sin säl, får fisk av pelikanen och kelar med ödlan Fred. Till magin i denna förtrollade tillvaro hör även att pappas och hennes enkla trähydda har flödande el och internet, installerat av den goda fen med ansvar för att alla historier går ihop.
När pappa försvinner till havs ser Nim ingen annan råd än att per e-post kalla dit tuffe Alex Rover, författare till och hjälte i hennes älskade äventyrsböcker. Föga anar hon att Alex är Alexandra (Jodie Foster), blek författarinna med torgskräck.
Men snälla någon, lite mer får man anstränga sig. ”Nim och den hemliga ön” är i princip en strand, några djur, och så Breslin, Oscarnominerad för sin roll i ”Little miss Sunshine” (2006), som skuttar omkring och ser salig ut i detta paradis. Levin–Flackets film är en av de barnfilmer som bara är idyllpudding. De pliktskyldiga spänningsmomenten kan knappt räcka för en femåring.
Vad Jodie Foster – dubbad – tänkte när hon åtog sig denna iih-en-spindel-roll vete gudarna. Häromveckan sågs Al Pacino och Robert De Niro enade för att ge allt för B-thrillern ”Righteous kill”. Nu kommer Foster i en film där hon jagas av en säl – kan någon kolla kemikalierna Oscarvinnarna använder för att putsa sina statyetter?