En låda levereras till ett medelklasshem i en förort till CIA:s hemstad – hemligheternas Langley, Virginia. I lådan finns en stor röd knapp. En märklig främling Arlington Steward (Frank Langella) tittar in och berättar för den lite ekonomiskt pressade mamman Norma (Cameron Diaz) och pappan Arthur (James Marsden) att om de trycker på knappen får de en miljon dollar, samtidigt kommer någon där ute i världen att dö.
”The box” får alla i salongen att reflektera över hur de själva hade gjort. Knappen är stor och fin, vacker och påkostad i sin konstruktion – precis som allt i ”The box”. Samtidigt är det där med att döda någon lite betänkligt. Lådan är kanske ett aprilskämt.
”Donnie Darko”-regissören Richard Kelly gör med ”The box” ännu en tät och förbluffande film. Här är det omöjligt att förutse vad som skall hända i nästa scen, vad som hände i förra är också svårt att greppa. Otäckt är det dock och i salongen hörs både skrik och suckar, själv hoppar till flera gånger i min fåtölj. Däremellan undrar jag vad ”The box” är för sorts film. För långsam för att vara en thriller är den också för filosofisk för att klassas som skräckfilm. Drama är det inte heller eftersom familjen som drabbas av lådan inte är särskilt viktig. ”The box” har ett etiskt experiment om girighet i huvudrollen och vill hellre än att skrämma oss få oss att tänka efter.
Ett hedervärt och väldigt intressant försök som regissören Kelly säkert rott hem om han själv vore mindre intresserad av pengar. Att ge huvudrollen till Cameron Diaz – som går genom filmen som en haltande lyktstolpe – kan ju bara bero på att man tror hon drar in pengar. Spela kan hon i vilket fall inte.