Pressad familj där sonen har cancer, och fadern (Martin Donovan) brottas med alkoholproblem, hyr hus som är billigt eftersom ”det har lite historia”.

Historia som inte är historia, visar det sig, när tallrikarna skuttar i köksskåpen och skepnader tycks synas genom de mörka glasen in till källarrummet.

Det är med filmen som med huset: känner ni att ni måste ha en hemsökt hus-film duger väl den här, men kan ni välja, ta något annat.

”The haunting …” sägs bygga på en sann historia från 1987. Det låter inte som en rekommendation. Är det inte lite B över en demon som ger sig på familjer som redan tampas med cancer och alkoholism? Det mesta som visas upp är rutinspökeri: den gamla bekanta gestalten som syns i speglar, dörrarna som brakar igen när någon är i ett ruskigt rum. Regissören Peter Cornwell lyckas varken göra hus eller familj personliga. Det är intressant att jämföra med förra årets spans­ka ”Barnhemmet”, där inspirerad iscensättning lyfte en snarlik story till en helt annan nivå.

Cornwells mest originella påhitt är att stuva in två indiefilm-veteraner i denna lättviktare. Förutom Hal Hartley-stjärnan Donovan dyker Elias Koteas, flitig Atom Egoyan-medarbetare, upp som präst. Med metallurgiska insikter. Ur sin lilla exorcistväska plockar han ett kors bestående av två magneter.

Allvarligt upplyser han den gapande familjen:
– Järn skyddar mot ondska. Det är ingen slump att fängelser har järngaller.

Med ett schysst järnrör slår man även hela andevärlden med häpnad, uppenbarligen.