En ambitiös förlagsredaktör med toppjobb i New York finner sig dragen över samma kam som mexikanska städare i Los Angeles: hon har slarvat med uppehållstillståndet och ska deporteras. Lyckligtvis har hon en slav, en ung assistent med författardrömmar, som hon kan hota med uppsägning om han inte gifter sig med henne omedelbart.
Med en misstänksam detektiv i hasorna åker de upp till hans föräldrahem och som genren föreskriver får de allt svårare att låtsas vartefter känslorna vaknar på riktigt. Ingen behöver oroa sig för någon het romans. Det är ett arrangerat äktenskap även castingmässigt. Ryan Reynolds är ännu inte tillräckligt stor för att spela mot en jämnårig stjärna. Sandra Bullock är inte längre tillräckligt stor för att spela mot en bra motspelare.
Det är fascinerande att hon hamnade i romantikfacket alls. Med sitt stela leende och sin fågelskådande scoutledarutstrålning har hon alltid drivit känsliga själar på flykten. Fast det är just det som alltid gjort Bullock lite gripande trots allt. Hon bär sin bullrighet med viss sorgsen värdighet. Här har hon några vagt roande scener som odräglig chef i början, men när de förutsägbara förvecklingarna långsamt betas av är det slut på underhållningen. En martyrisk suck, sen häver hon sig upp och gör de slapstickrörelser och clownminer som krävs av henne. Inte mer. Man vill nästan be om ursäkt för att man, som biopublik, tvingar henne att arbeta alls.
Men när manus, regi, motspelare och budget ligger på den här nivån, varför göra sig till?