När Ryan Bingham inte flyger kors och tvärs över Amerika och sparkar fabriksanställda så håller han små självhjälpsföredrag på temat ”Vad har du i ryggsäcken?” Hans budskap är enkelt: Lätta på bördan, skaffa dig inga ägodelar, knyt inga onödiga band med människor. Ju långsammare du rör dig, desto snabbare dör du.
Själv tillbringar Bingham den största delen av sitt liv i luften eller på standardiserade hotell, njuter av falsk gästvänlighet, samlar pluskundsförmåner och finslipar sin säkerhetskontrollskoreografi. Sitt tvivelaktiga yrke ser han på som alla innehavare av tvivelaktiga yrken genom tiderna: någon måste göra det.
Men så kommer tre kvinnor in i hans liv. Älskarinnan Alex (Vera Farmiga från ”The departed”), också flyg- och affärshotellsmissbrukare men med en hemlighet, den lilla klättraren Natalie som hotar hela hans luftburna existens genom att föreslå friställning via webbkamera (Anna Kendrick piggar upp rejält) och Ryans syster Julie, som ska gifta sig och därmed drar ner honom i det förrädiska familjeträsket.
Jason Reitman, som tidigare regisserat de rosade filmerna ”Juno” och ”Thank you for smoking” är en smooth motherfucker. Det är George Clooney också. Tillsammans pusslar de med berättelsens klassiska romkom-element så att det hela tiden uppstår nya, oförutsägbara mönster. Och Vera Farmiga, avspänd, raffinerad och gudomligt vacker smälter väl in i denna helgjutna produkt, sobert molngrå från förtexternas flygbilder av USA till slutbilderna av flyktiga moln.
Det börjar bli en etablerad genre det här. Mainstream som indie, indie som mainstream, filmer om udda existenser i trista miljöer, men med utsökt ytbehandling, skickliga skådespelare och smart dialog. Den är designad för en förfinad publik som uppskattar nyanser, intelligent humor och melankoli men inte orkar smälta riktigt svart komedi. Framför allt är den behagligt luddig vad gäller det politiska. Det känns som om den har ett humanistiskt budskap – man förutsätter helt enkelt att den som berättar om social utstötning står på de förfördelades sida – men en noggrann analys skulle mycket väl kunna ge motsatt utslag.
Den där lilla ryggsäcken som Bingham föreläser om förblir lätt trots alla tunga ämnen. Och även om historien försöker överbevisa han livsfilosofi så blir man aldrig övertygad. Kanske för att en av huvudpersonerna av oklara anledningar undanhåller viktig information under osannolika omständigheter och därmed, till synes av misstag, blir sociopatförklarad i efterskott. En ganska ful skönhetsfläck på den i övrigt klanderfria dramaturgin.
Eller så är det trots allt viktigare för Reitman att vi flyger med lätt packning och njuter av resan än att vi egentligen ser någonting. Han och hans publik befinner sig ändå högt ovanför molnen.