Calais vid kanalkusten tillhör inte Frankrikes mesta turiststäder. Däremot är det en given samlingspunkt för flyktingar och emigranter – utan uppehållstillstånd i Frankrike – som envist drömmer om ett nytt och bättre liv – en del bara om ett liv över huvud taget – i England. För att ta sig dit klamrar somliga sig fast vid höghastighetstågen under kanalen, men når aldrig andra sidan levande. Andra anlitar människosmugglare, med nästan lika stora risker. De som misslyckas numreras och bokförs av polisen, för så småningom vidarebefordran till fängelse och utvisning.
Nyligen lät Frankrikes hårdföra immigrationsminister Eric Besson jämna en kåkstad i Calais med marken. Den kallades ”djungeln” och var 276 väntande människors, hälften barn, provisoriska hemvist. Var de finns nu är okänt.
Några sådana öppna konfrontationer innehåller inte Philippe Loirets film ”Welcome”. Den är listigare än så. Loiret söker sig nära några människor på ömse sidor om den lagstiftning som kriminaliserar varje fransman som över huvud taget befattar sig med och bistår flyktingar. Osentimentalt och övertygande skildrar han å ena sidan vardagsdiskrimineringen och å den andra det samband som oundvikligen uppstår när två människor möts med en gemensam kärleksdröm. Bilal (Firat Ayverdi) har tagit sig från Mosul i det kurdiska Irak till Calais och vill återförenas med sin flickvän i London om han så ska simma dit. Simon (Vincent Lindon) blev en gång fransk mästare i simning, numera simlärare vill återförenas med sin fru.
Tillsammans gjorde de Eric Besson rasande.