Fredrik Strage ser den belgiske actionhjälten Jean-Claude Van Damme konfronteras med sitt Hollywood-jag i "I huvudet på Van Damme". Och konstaterar att filmens hjälte har det rätt hopplöst i verkliga världen.
Mickey Rourke sägs ha räddat sin karriär med ”The wrestler”. Men även om porträttet av en avdankad brottare ledde till en imponerande comeback så var Rourke aldrig helt nere för räkning. Han har inte varit utskrattad, utblottad och hänvisad till C-filmer – inte som Jean-Claude Van Damme, den belgiske karatemästaren som på åttiotalet beskrevs som ”the muscles from Brussels” och ”damme good, damme hard”.
Jean-Claude Van Damme gör comeback i en roll som är ännu mer självbiografisk än Mickey Rourkes brottare. I ”I huvudet på Van Damme” spelar han sig själv, en actionhjälte som sett sina bästa dagar. Efter att ha förlorat vårdnaden om sin dotter (i verkligheten får Van Damme inte längre träffa sin yngste son) återvänder han från Hollywood till Bryssel – pank och deprimerad. Filmrollen som han hoppats ska rädda ekonomin går i stället till konkurrenten Steven Seagal. ”Han lovade att klippa av sin hästsvans”, förklarar agenten. Jean-Claude tror att det inte kan bli så mycket värre när han går in på posten för att skicka pengar – och blir tagen som gisslan under ett rån.
Den belgiske regissören Mabrouk El Mechris ”I huvudet på Van Damme” är en udda blandning av Al Pacinos gisslandrama ”En satans eftermiddag” och skildringen av skådespelarlivet i ”Being John Malkovich”. Muskelberget Jean-Claude skriver autografer och ställer upp på bild så fort fansen frågar, men får ändå en utskällning av en taxichaufför som tycker att han är ”trevligare på bio”. Postrånarna tvingar honom att lära dem karate. Och polisen tror att rånet är hans idé.
Till slut bryter Jean-Claude Van Damme ihop och pratar rakt in i kameran i åtta minuter. Monologen handlar om kändisskap, drogmissbruk, ångest och känslan av att inte ha gjort något med sitt liv. Medan Van Damme gråter ut hissas han och kameran upp över kulisserna så att man ser strålkastarna i studion. ”I huvudet på Van Damme” visar plötsligt en verklighet bortom filmen – som om det här faktiskt var den riktige Jean-Claude Van Damme. Både regissören och stjärnan förnekar dock att filmen skulle vara självbiografisk.
Märkligt nog påminner själva upplägget – att Van Damme konfronteras med sitt Hollywood-jag – om flera av hans gamla actionfilmer där han ofta spelar en dubbelroll och slåss mot sin tvilling, dubbelgångare eller robotkopia. ”I huvudet på Van Damme” visar hur hjälplös filmens hjälte blir i den verkliga världen.
”I huvudet på Van Damme” har premiär fredag 27 mars.