På bio dör folk av machetehugg, bilbomber eller en kärve från en Uzi. Filmer där någon i stället blir dödligt sjuk är mycket sorgligare. Det bevisas inte minst av den nya ”Allt för min syster”, där Cameron Diaz dotter insjuknar i leukemi. Med anledning av den (och svininfluensan) har På stan listat de mest gripande sjukdomarna i filmhistorien. Klicka på rubrikerna för att se filmklipp på Youtube.
Digerdöden, ”Det sjunde inseglet” (1957)
I slutscenen dansar Liemannen i väg med hela ensemblen – förutom de irriterande gycklarna. Att slå volter och jonglera är tydligen det enda vaccinet mot pesten. Vilken tragik.
Ebola, ”Outbreak” (1995)
Det dödliga viruset som Dustin Hoffman försöker stoppa kallas motaba men har exakt samma symtom som ebola. De smittade blöder ur alla kroppsöppningar. Obehagligast är det när Kevin Spaceys forskare dör. ”I’m so scared”, suckar han.
Allergisk reaktion mot bin, ”Min tjej” (1991)
Många önskade livet ur den äppelkäcke Macaulay Culkin i ”Ensam hemma”. Men när han faktiskt dog, i denna söta film om två nioåringar och deras kärlek, var inte ett öga torrt. Scenen är så hjärtskärande att den måste inkluderas här, trots att allergier inte är sjukdomar.
Spetälska, ”Ben Hur” (1959)
Den stackars köpmannen Ben Hur säljs som galärslav och får lida alla helvetets kval. Men han börjar inte gråta förrän han kommer tillbaka till Jerusalem och upptäcker att hans mor och syster har fått spetälska.
Cancer, ”Stekta gröna tomater” (1991)
Allt har just ordnat sig för de två väninnorna Idgie och Ruth. Publiken väntar på att deras flört ska utvecklas till ett seriöst lesbiskt förhållande. Då dör Ruth (vilket lesbiska kvinnor har en tendens att göra i amerikanska filmer just när de funnit lyckan) och tomaterna dränks i tårar.
Aids, ”Forrest Gump” (1994)
Det sägs aldrig vilket virus som dödar Forrest Gumps flickvän Jenny. Men med tanke på att hon som hippie har väldigt mycket oskyddat sex verkar aids troligt. Frågan är om hon smittar Forrest Gump när de ligger med varandra. I så fall kan ”Philadelphia” ses som en sorts uppföljare.
Tuberkulos, ”Kameliadamen” (1937)
Greta Garbo var en överskattad skådespelerska. Här dör hon i tuberkulos, en fasansfull sjukdom, men det ser mest ut som om hon tar en tupplur. Trots det är slutscenen mellan henne och den fagre älskaren djupt tragisk. ”Perhaps it’s better if I live in your heart where the world won’t see me”, suckar hon och faller ihop i hans armar.
Kolera & hjärtattack, ”Döden i Venedig” (1971)
Kompositören Gustav von Aschenbach reser till Venedig för att kurera sig. Det går sådär. Först smittas han av en ung pojkes skönhet, sedan av kolera och slutligen får han en hjärtattack på stranden till tonerna av Mahler.
Kroniskt obstruktiv lungsjukdom, ”Elefantmannen” (1980)
Som om det inte vore tillräckligt tragiskt att John Merrick har ett deformerat skelett lider han också av en svår lungsjukdom som tar kål på honom efter ett liv fyllt av plågor. David Lynchs ledsnaste film.
Magcancer, ”Ikiru” (1952)
En japansk byråkrat får reda på att han har ett år kvar att leva. Sina sista månader ägnar han åt att bygga en lekpark för barn. Till slut finner han en mening med sitt liv och då är det slut. Snyft.
”Allt för min syster” har premiär fredag 25 september.