Vad drog dig till den här historien om konstsimmarna?
– Man börjar ju garva direkt bara av att höra idén, att några medelålders snubbar börjar med konstsim. Jag har aldrig gjort en klassisk underdoghistoria som ”Allt eller inget” eller ”The commitments”.
Männen i filmen går i gång på konstsim först när de inser att man kan tävla i det.
– Och åka till VM! Ja, de här killarna har blivit förnedrade och så får de chansen att bli pionjärer. Jag ville göra något om den här grabbiga idrottsvärlden, där huvudpersonen var en tävlingsbesatt människa…
…som borde vara vuxen nog att veta bättre. Själv har du sagt att du blivit för gammal för t-tröjor med tryck.
– Ja, fast nu måste jag kolla så att jag inte har på mig en sån. Felix gjorde ju en sån figur i ”Varannan vecka”. En 40-årig reklamarkille med långt hår och t-tröjor med tryck och läderarmband.
I en scen i filmen säger en av fruarna ”kunde du inte få en vanlig 40-årskris?”.
– Just det, ”du gör verkligen vad som helst för att komma hemifrån”.
Hur har det gått med din egen?
– Jag är 43, så det är nog redan över. Men nej, jag har aldrig mått så bra som jag gör nu. Så dåligt som jag mådde när jag var tonåring känner jag att jag bara mår bättre och bättre ju äldre jag blir.
Vad var så svårt när du växte upp?
– Nian på Gärdesskolan var det mest fruktansvärda året i mitt liv. Jag var bara jävligt ensam och livet var meningslöst. När jag träffade Hannes (Holm) var det så förlösande. Livet blir ju inte mer meningsfullt för att man gör sketcher om det, men det var en slags kanal för att få ut aggressiviteten mot skola och auktoriteter. En del har tur att lära sig ett instrument och hamna i ett punkband, jag hade turen att träffa Hannes.
Era tidiga saker på SVT väckte mycket uppståndelse.
– Bosse Renberg var nöjeschef och han såg potentialen i oss. Men många andra chefer över honom höll på att skita knäck för att vi fick så mycket anmälningar. Gösta Bohman ringde till TT och var upprörd. Han blev så jävla förbannad efter mitt sommarprat i radion där jag hade klippt ihop en inspelning med honom så att det blev ett samtal mellan mig och honom. Det var gjort så att han kom in och avbröt mitt program med, som han tyckte, ”viktigare saker att säga”. Men jag kan ha varit 19 år då, så jag hade inte levt så pass länge att jag kunde fylla ett helt sommarprat.
Vilken tur att han kom in och avbröt då!
– Ja, haha, precis.
Skulle den 19-åriga Måns tycka att 43-års-Måns är lite för mjuk?
– Ja, det tror jag säkert. Men det hade ju blivit ganska patetiskt om jag och Hannes hade fortsatt göra satir på tv. Som om Sex Pistols hade turnerat igen utan Sid Vicious… eller det har de ju faktiskt gjort.
Din hobby är att laga mat. Vilka rätter är det som gäller nu?
– Det senaste året har det varit mycket grejer som har lång tillagningstid. Jag käkade ett spanskinspirerat sidfläsk på Rolfs kök som kockarna sa att de lägger i ugnen på 100 grader i 10 timmar. Desserter kan nog bli nästa grej för mig. Det är så mycket kemi när det kommer till konditorigrejer, saker skär sig och sufflén kollapsar om man inte gjort det rätt.
Det här låter som ett frö till nästa Herngrenfilm.
– Ja, faktiskt, haha. Jag har ganska länge lekt med tanken med att göra en ”Kitchen confidential” eller ”Dinner rush”.
Du är också något av en kaffekonnässör.
– Ja, vad ska man säga. Jag har haft espressomaskin i tio år. Jag har en hemma, en på jobbet och en ute på landet. Folk säger ”Åh, de kostar ju 15 000 spänn, hur kan du lägga pengar på något sådant”. Men jag kan tycka att det är billigt med 15 000 spänn, det är ju något man använder varje dag.
Du bor ovanpå ett varuhus på Drottninggatan vid Sergels torg. Hur kommer det sig?
– När jag skulle flytta tänkte jag mycket på vilken sorts stockholmare jag är. Jag är uppvuxen på Östermalm och där kände jag att jag verkligen inte hörde hemma. Men var jag en Kungsholmenkille eller en Söderkille eller Vasastankille? Jag märkte att mitt hjärta slog lite hårdare när jag rörde mig runt Plattan och Hötorget, det är ju det mesta storstad vi har.
Jämfört med andra huvudstäders mittpunkter kan Sergels torg också vara en av de ödsligaste platserna i världen.
– Ja, men det kan vara positivt. När vi flyttade in för sex år sedan brukade jag gå ner på söndagsförmiddagar med mina barn och åka skateboard. Att som fyraåring ha hela Sergels torg helt för sig själv är ju ganska fantastiskt.
Skejtar du fortfarande?
– Ja, det gör jag faktiskt. Jag åkte väldigt mycket slalomskateboard mycket när jag var 12–13 år. Bästa stället att åka på var ju från ingången till Gallerian och hela nedförsbacken mot Plattan där man rundade och åkte till den nedre ingången på NK, där pappersavdelningen ligger. Sen tog man trapporna upp och gjorde om det igen. Det var perfekt.
Vilka åker du med nu?
– Jag började åka för några år sedan med några killar i typ min ålder. Ganska snart kom parallellen till ”Allt flyter” och grabbgänget i den. Det tog inte många månader innan folk började prata om världscupen i Paris.